En kväll i april

Våren exploderar liksom alltid. Kommer aldrig smygande med liiiite ljus och några halva små plusgrader. Nej den dundrar in och min gata förvandlas till ett hav av converseklädda uteserveringshuliganer. Älskar det.

I går hann vi stolpa 200 meter hage så snart är den helt klar. Ska bara rensa ut 1  ton grenar i dag, men sen får hästarna ett litet paradis. Nu har gräset börjat  växa i markerna vilket betyder att hästarna får gå ute dygnet runt (utan ligghall) enligt jordbruksverket. Tjoho.

På eftermiddagen hade jag möte med ett produktionsbolag och diskuterade en programidé som vi tror på. Firade med att själv slå mig ner på Babylons uteservering där vänner dök upp en efter en som om att vi hade telepaterat varandra. Träffade Richard Wolff som om två veckor har nypremiär på Den sista föreställningen – Wolff sjunger Brel. Det lär vara en fantastisk föreställning så jag är given gäst! 

Brel7799_f%c3%b6rl%c3%a4ngd
 

Att surfa på Hästnet

Skäms över hur många timmar jag surfat runt på hästnet.se

Och jag ska liksom inte ens köpa en häst. Ändå är jag där som en besatt iller så fort möjlighet ges. Om jag ägnade mig åt inkomstbringande verksamhet när jag surfar hästar skulle jag bli rik kvickt. I dag hittad ejag tex en häst som heter Bonnie Tyler som utöver att vara sjukt söt bär det coolaste namnet. Bara en sån sak.

Hemnet däremot, där behöver jag aldrig mer gå in:-) Haha, nu kanske ni kan gissa min hemlis!!!

Den är dock en hemlis fortfarande eftersom jag är vidskeplig och verkligen tror att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken och sånt. Inte ropa hej alltså. Ligga lågt. Men det är så svårt när hjärtat bubblar av glädje.

Förutom att hästnetsurfa har jag i dag haft planeringsmöte för min och Anns föreläsningar på Maxim-teatern. Jag föreläser ju en hel del och har så gjort sedan vi gjorde dokumentärserien Djävulsdansen och skrev boken med samma namn. Efter tre års grottande och grävande i medberoende och anhörigskap, efter tusentals sidor i varenda bok som någonsin skrivits i ämnet och otaliga möten med de främsta experterna så vill vi ut med all den här kunskapen. I synnerhet när den är så satans bristfällig i vårt samhälle. Väldigt få svenskar vet hur beroendesjukdomarnas symptombild ser ut. Väldigt få svenskar vill ens skriva under på att beroende är en sjukdom. Och det är min stora mission med hela det här projektet. Att ändra på den inställningen och sprida kunskap om beroende, anhörigskap och medberoende och göra slut på hundra år av ensamhet.

Vill våga påstå att jag till och med har blivit bekväm på scen. Inte bara bekväm utan till och med bra. Hur nu det gick till. Hade väl aldrig kunnat tro att jag skulle kunna känna mig bekväm på en scen. Hatade allt vad föredrag, muntlig redovisning och solosång hette när jag var barn. Var till och med tvungen att ta en betablockare när jag la fram min D-uppsats på Universitetet (höll såklart på att svimma och blev ännu mer nervös pga av superlågt blodtryck). Men nu är jag alltså bekväm och känner mig bra vilket jag liksom vill utnyttja.

Därför ger vi er två helaftnar om hur medberoendet höll på att äta upp våra liv och hur vi gjorde för att vända på skutan och återerövra oss själva! 30 och 31 maj kör vi!!! Här kan ni köpa biljetter!!!!

sanna och ann 1

Puss på er och god natt.

 

Blå drömmar…

Jag och Ditte har givit oss in i ett nytt hagprojekt i stallet. Redan för ett år sedan hittade vi en gammal lövskogshage ute på Riksten där det troligtvis gått får och kor någon gång för länge sedan. 4 rader taggtråd runt hela den 5 hektar stora hagen och en galen djungel har tagit tid, blod, svett och tårar att avlägsna. Nu har tjälen släppt och vi kan äntligen stolpa och alldeles snart släppa in hästar där.

Älskar den här hagen. Full med blåsippor och gullvivor. Naturbete lagom magert för våra fångbenägna hästar. Ska bli så fint att få ge dem den nu i april.

 

Ett tredje världskrig?

Det påstås från vissa håll att vi europeer lever mitt i ett tredje världskrig. Kanske är det så. Att vi är under attack på ett sätt som vi inte riktigt vill ta in. I kväll reser min dotter till Paris med sin pappa och jag önskar att jag bara fick känna glädje inför vetskapen om att hon ska få äta mandelcroissanter i Jardin du Luxembourg, få sitt hjärta fyllt av konst och arkitektur och strosa längs Seine.

Nu nästan bara rädsla. Oro. Önskar jag kunde säga något hoppfullt här. Göra en smart analys. Förstå vad vi är mitt upp i. Men jag lyckas inte riktigt begripa. Den här konflikten, terrorn, har så många historiska bottnar, så många förklaringsmodeller. Facebook svämmar just nu över av texter som vill hävda att allt är islams fel. Att islam är en särskilt våldsbejakande religion.Att koranen är full av våldsuppmaningar. IS är för många synonymt med islam verkar det som. Vilket bara är så jävla naivt och fel. Islam beskrivs av de allra flesta muslimer som kärlekens religion. Och majoriteten av alla muslimer fördömer det IS står för och gör samt hävdar att de inte är riktiga muslimer.

När allt svajar så här mycket och ogenomtänkta åsikter slängs ut till höger och vänster så är det skönt att Mattias Gardell har skrivit en bok som baserad på vetenskaplig fakta.

I boken ”Islamofobi” (Leopard förlag 2010) jämför religionshistorikern Mattias Gardell hur ofta representanter för olika religioner har varit inblandade i krig. Med Uppsala konfliktdatabas (UCDP) som grund kom han fram till att 1 677 väpnade konflikter pågick i världen mellan 1945 och 2001.

Några av slutsatserna blev att:

91 procent av konflikterna rörde primärt andra saker än religion.

66 procent av konflikterna pågick mellan parter som delade nominell religionstillhörighet (kristna slogs mot kristna, muslimer mot muslimer och så vidare.)

Majoriteten av konflikterna var koloniala krig eller etnonationalistiska krig som utbrutit efter kolonialmakternas tillbakadragande, vanligen för att rita om de kartor kolonialisterna lämnat efter sig.

Kristna var inblandade i nära 40 procent av konflikterna, men utgjorde endast 24–31 procent av världens befolkning.

Muslimer var inblandade i 28 procent av konflikterna, men utgjorde 20–22 procent av världens befolkning.

Buddhister var inblandade i 17 procent av konflikterna, men utgjorde 5–6 procent av världens befolkning. Det innebär den största överrepresentationen av samtliga religioner (209 procent).

Tacka vet jag vetenskaplig fakta. Grundlig research.

 

Påskfesten

Min bästis from way back – Jossan – bjöd på finaste påskfesten i dag. Jag brukar kalla henne för den kvinnliga motsvarigheten till Alexander Lukas. Ni vet Kalle Ankas kusin som har tur i allt. Hos Jossan skiner solen ALLTID som planerat samt vinner hon ALLTID på lotteri. Förutom tur med det värdsliga så är hon smartast i stan, har världens mysigaste hem, är en sjuhelvetes copywriter (vinner priser till höger och vänster hela tiden), har gulligaste familjen (ink kattunge som ser ut som den där svarta draken i Drakjägarna), lagar galet bra mat, drejar skålar bättre än fucking Demi More i Ghost, har trädgården full med roliga vänner (tack Markus för nöjet att se dig i påskharedräkt!) och har ett stort varmt hjärta, är lojal, peppande, kärleksfull och råsnygg. Alexandra Lukas! Sorry skrytet men så glad att jag träffade Jossan på skolgården i 4:an när jag ville att livet skulle ta slut för att jag saknade min gamla skola så mycket och sörjde mina föräldrars dyssiga skilsmässa. Puss och tack för att du ordnade så fint❤️ 

    
    
 

 

Påsken

Är det inte nästan alltid sol på påsk. Hur som helst så älskar jag påsken. Inte mer än julen, men älskar den. Så kravlös på något sätt. Lite ägg. Lite påskris. Lite sol. Lite kärlek med de man älskar. Och lite Kerstin Thorvall. Herregud så bra den var miniserien. Sorglig, men fin. Jag älskar ju Kerstin Thorvalls röst oändligt. Hon var så viktig för mig. Hon talade om för alla oss kvinnor att det är ok att älska sitt jobb, att vara trött på sina barn, att vara kåt och vilja gå ut genom dörren när helst det behagar. Att ha alla känslor på en och samma gång. Liv och död, galenskap och lycka. Hand i hand. Om ni inte har läst något av Kerstin Thorvall så har ni en stor upplevelse framför er. Börja med det Mest förbjudna. Fortsätt med Vart ska du gå? Ut och sen Att älska Sussy. Gå vidare in i Signe-trilogoin När man skjuter arbetare, I skuggan av oron och från Signe till Alberte. Och så diktsamlingen Jag är en grön bänk i Paris! Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig är så klart fin också.

Utöver Kerstin Thorwall har vi har ägnat helgen åt mat, mat, mat och hemligheten. Så himla sugen på att berätta, men måste hålla i mig.

IMG_4772
 

Horseaddict

IMG_1682

Mitt liv ser ut så här. Med lite avbrott för journalistarbetet och barnen. Men annars: Sleep, eat, ride, repeat.

Jag började rida när jag var fem år. Mina föräldrar var livrädda för hästar så mitt sug kom inte därifrån. Jag tror att allt är Astrid Lindgrens fel. I alla hennes sagor har hästar en central betydelse. Alla hennes hjältar har fantastiska och fria relationer till hästar. Pippi och Lilla Gubben, Emil och Lukas, Mio och Miramis, Ronjas Rackarn, Vildtoringen och Lia, Skorpan och Jonatans Grim och Fjalar. Barn som flyger fram i vild galopp över ängar och fält. Rider bort från fienden.

Jag har alltid velat rida just så. I frihet. Alltid velat ha den typen av kontakt och relation med mina hästar. Och det tog många år att hitta den känslan i ridningen. Den engelska ridningen som ju härrör ur det militära handlar alldeles för mycket om kontroll och och prestation för mig. Jag vill leka med mina hästar. Jag vill att de får använda sin lilla hjärna. Och det var först när jag hittade NH och frihetsdressyren som jag hittade helt hem i mitt hästeri. Därifrån har jag kommit att älska dressyr, dvs gymnastik/yoga för hästarna och mig och rider det lika mycket som jag tränar tjejerna från marken.

Långfredagen till ära väntar nu alltså ytterligare en eftermiddag i stallet. Ska påbörja stolpning av en hage. 10 stolp om dagen under en vecka är mitt mål. Försöker se det som ett gympass. Givetvis ska jag rida också.

 

Längtar till långfredag! 

Alltså jag orkar ej med hur peppad jag är! Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna blir tv-serie regisserad av Tova Magnusson. Jag är Kerstin Thorvalls kanske största fan. Älskar hennes prosa och är bara såååå jävla glad att hon får den uppmärksamhet, den respekt och kärlek som hon förtjänade. Det hon skrev är så viktigt. Premiär på fredag alltså och jag sitter naturligtvis bänkad! 

  

 

Morgonbestyr

Lämnade kidsen på skolan. tog en vovvepromenad i snöyran och gick runt till söders samtliga mobiltelefonreparatörer i hopp om att hitta någon som var öppen. Nix. Det fick bli en frukost på Pom och Flora och långläsning av papper-DN. Inte varje dag det sker nu för tiden. Alltså ni som kommer till Stockholm på någon liten weekend eller dylikt bara måste ta en frukost på Pom och Flora. Stället är magiskt.

Jag har ett kriterium för vad jag tycker att det är värt att betala för att äta på lokal och inte i hemmet. Jag måste bli serverad mat som jag inte hade kunnat göra själv i mitt eget kök. Eftersom jag är ganska grym på mat – om en får skryta lite –  samt bor i ett veritabelt Mecka gällande matbutiker och bagerier och alltså kan handla hem grymma råvaror dagligen, så sker dessa ögonblick förhållandevis sällan. Jag spröjsar således och känner mig bedragen.

Så ICKE på Pom och Flora. Kan inte ens beskriva anrättningarna, men chiabowls med rostade nötter och tahinisirap är tex en klar favorit. Samt avocadosmörgåsarna med duccha och ägg. Gå bara dit. Dagens tips!

janni-deler-pomofloraDSC_2547
 

Pink

Inte bara mitt favvopopband som liten. Även färgen jag är besatt av på plagg. MÅSTE köpa en vårkappa/kappa i färgen pink. Tre snygga:

1: Från Zara

2444656620_1_1_1

2. Från Acne

1AA156-134_A_274_1

3. Från Filippa K

1-17-22663-S16_collection1