Blå drömmar…

Jag och Ditte har givit oss in i ett nytt hagprojekt i stallet. Redan för ett år sedan hittade vi en gammal lövskogshage ute på Riksten där det troligtvis gått får och kor någon gång för länge sedan. 4 rader taggtråd runt hela den 5 hektar stora hagen och en galen djungel har tagit tid, blod, svett och tårar att avlägsna. Nu har tjälen släppt och vi kan äntligen stolpa och alldeles snart släppa in hästar där.

Älskar den här hagen. Full med blåsippor och gullvivor. Naturbete lagom magert för våra fångbenägna hästar. Ska bli så fint att få ge dem den nu i april.

 

Ett tredje världskrig?

Det påstås från vissa håll att vi europeer lever mitt i ett tredje världskrig. Kanske är det så. Att vi är under attack på ett sätt som vi inte riktigt vill ta in. I kväll reser min dotter till Paris med sin pappa och jag önskar att jag bara fick känna glädje inför vetskapen om att hon ska få äta mandelcroissanter i Jardin du Luxembourg, få sitt hjärta fyllt av konst och arkitektur och strosa längs Seine.

Nu nästan bara rädsla. Oro. Önskar jag kunde säga något hoppfullt här. Göra en smart analys. Förstå vad vi är mitt upp i. Men jag lyckas inte riktigt begripa. Den här konflikten, terrorn, har så många historiska bottnar, så många förklaringsmodeller. Facebook svämmar just nu över av texter som vill hävda att allt är islams fel. Att islam är en särskilt våldsbejakande religion.Att koranen är full av våldsuppmaningar. IS är för många synonymt med islam verkar det som. Vilket bara är så jävla naivt och fel. Islam beskrivs av de allra flesta muslimer som kärlekens religion. Och majoriteten av alla muslimer fördömer det IS står för och gör samt hävdar att de inte är riktiga muslimer.

När allt svajar så här mycket och ogenomtänkta åsikter slängs ut till höger och vänster så är det skönt att Mattias Gardell har skrivit en bok som baserad på vetenskaplig fakta.

I boken ”Islamofobi” (Leopard förlag 2010) jämför religionshistorikern Mattias Gardell hur ofta representanter för olika religioner har varit inblandade i krig. Med Uppsala konfliktdatabas (UCDP) som grund kom han fram till att 1 677 väpnade konflikter pågick i världen mellan 1945 och 2001.

Några av slutsatserna blev att:

91 procent av konflikterna rörde primärt andra saker än religion.

66 procent av konflikterna pågick mellan parter som delade nominell religionstillhörighet (kristna slogs mot kristna, muslimer mot muslimer och så vidare.)

Majoriteten av konflikterna var koloniala krig eller etnonationalistiska krig som utbrutit efter kolonialmakternas tillbakadragande, vanligen för att rita om de kartor kolonialisterna lämnat efter sig.

Kristna var inblandade i nära 40 procent av konflikterna, men utgjorde endast 24–31 procent av världens befolkning.

Muslimer var inblandade i 28 procent av konflikterna, men utgjorde 20–22 procent av världens befolkning.

Buddhister var inblandade i 17 procent av konflikterna, men utgjorde 5–6 procent av världens befolkning. Det innebär den största överrepresentationen av samtliga religioner (209 procent).

Tacka vet jag vetenskaplig fakta. Grundlig research.

 

Påskfesten

Min bästis from way back – Jossan – bjöd på finaste påskfesten i dag. Jag brukar kalla henne för den kvinnliga motsvarigheten till Alexander Lukas. Ni vet Kalle Ankas kusin som har tur i allt. Hos Jossan skiner solen ALLTID som planerat samt vinner hon ALLTID på lotteri. Förutom tur med det värdsliga så är hon smartast i stan, har världens mysigaste hem, är en sjuhelvetes copywriter (vinner priser till höger och vänster hela tiden), har gulligaste familjen (ink kattunge som ser ut som den där svarta draken i Drakjägarna), lagar galet bra mat, drejar skålar bättre än fucking Demi More i Ghost, har trädgården full med roliga vänner (tack Markus för nöjet att se dig i påskharedräkt!) och har ett stort varmt hjärta, är lojal, peppande, kärleksfull och råsnygg. Alexandra Lukas! Sorry skrytet men så glad att jag träffade Jossan på skolgården i 4:an när jag ville att livet skulle ta slut för att jag saknade min gamla skola så mycket och sörjde mina föräldrars dyssiga skilsmässa. Puss och tack för att du ordnade så fint❤️ 

    
    
 

 

Påsken

Är det inte nästan alltid sol på påsk. Hur som helst så älskar jag påsken. Inte mer än julen, men älskar den. Så kravlös på något sätt. Lite ägg. Lite påskris. Lite sol. Lite kärlek med de man älskar. Och lite Kerstin Thorvall. Herregud så bra den var miniserien. Sorglig, men fin. Jag älskar ju Kerstin Thorvalls röst oändligt. Hon var så viktig för mig. Hon talade om för alla oss kvinnor att det är ok att älska sitt jobb, att vara trött på sina barn, att vara kåt och vilja gå ut genom dörren när helst det behagar. Att ha alla känslor på en och samma gång. Liv och död, galenskap och lycka. Hand i hand. Om ni inte har läst något av Kerstin Thorvall så har ni en stor upplevelse framför er. Börja med det Mest förbjudna. Fortsätt med Vart ska du gå? Ut och sen Att älska Sussy. Gå vidare in i Signe-trilogoin När man skjuter arbetare, I skuggan av oron och från Signe till Alberte. Och så diktsamlingen Jag är en grön bänk i Paris! Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig är så klart fin också.

Utöver Kerstin Thorwall har vi har ägnat helgen åt mat, mat, mat och hemligheten. Så himla sugen på att berätta, men måste hålla i mig.

IMG_4772
 

Horseaddict

IMG_1682

Mitt liv ser ut så här. Med lite avbrott för journalistarbetet och barnen. Men annars: Sleep, eat, ride, repeat.

Jag började rida när jag var fem år. Mina föräldrar var livrädda för hästar så mitt sug kom inte därifrån. Jag tror att allt är Astrid Lindgrens fel. I alla hennes sagor har hästar en central betydelse. Alla hennes hjältar har fantastiska och fria relationer till hästar. Pippi och Lilla Gubben, Emil och Lukas, Mio och Miramis, Ronjas Rackarn, Vildtoringen och Lia, Skorpan och Jonatans Grim och Fjalar. Barn som flyger fram i vild galopp över ängar och fält. Rider bort från fienden.

Jag har alltid velat rida just så. I frihet. Alltid velat ha den typen av kontakt och relation med mina hästar. Och det tog många år att hitta den känslan i ridningen. Den engelska ridningen som ju härrör ur det militära handlar alldeles för mycket om kontroll och och prestation för mig. Jag vill leka med mina hästar. Jag vill att de får använda sin lilla hjärna. Och det var först när jag hittade NH och frihetsdressyren som jag hittade helt hem i mitt hästeri. Därifrån har jag kommit att älska dressyr, dvs gymnastik/yoga för hästarna och mig och rider det lika mycket som jag tränar tjejerna från marken.

Långfredagen till ära väntar nu alltså ytterligare en eftermiddag i stallet. Ska påbörja stolpning av en hage. 10 stolp om dagen under en vecka är mitt mål. Försöker se det som ett gympass. Givetvis ska jag rida också.

 

Längtar till långfredag! 

Alltså jag orkar ej med hur peppad jag är! Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna blir tv-serie regisserad av Tova Magnusson. Jag är Kerstin Thorvalls kanske största fan. Älskar hennes prosa och är bara såååå jävla glad att hon får den uppmärksamhet, den respekt och kärlek som hon förtjänade. Det hon skrev är så viktigt. Premiär på fredag alltså och jag sitter naturligtvis bänkad! 

  

 

Morgonbestyr

Lämnade kidsen på skolan. tog en vovvepromenad i snöyran och gick runt till söders samtliga mobiltelefonreparatörer i hopp om att hitta någon som var öppen. Nix. Det fick bli en frukost på Pom och Flora och långläsning av papper-DN. Inte varje dag det sker nu för tiden. Alltså ni som kommer till Stockholm på någon liten weekend eller dylikt bara måste ta en frukost på Pom och Flora. Stället är magiskt.

Jag har ett kriterium för vad jag tycker att det är värt att betala för att äta på lokal och inte i hemmet. Jag måste bli serverad mat som jag inte hade kunnat göra själv i mitt eget kök. Eftersom jag är ganska grym på mat – om en får skryta lite –  samt bor i ett veritabelt Mecka gällande matbutiker och bagerier och alltså kan handla hem grymma råvaror dagligen, så sker dessa ögonblick förhållandevis sällan. Jag spröjsar således och känner mig bedragen.

Så ICKE på Pom och Flora. Kan inte ens beskriva anrättningarna, men chiabowls med rostade nötter och tahinisirap är tex en klar favorit. Samt avocadosmörgåsarna med duccha och ägg. Gå bara dit. Dagens tips!

janni-deler-pomofloraDSC_2547
 

Pink

Inte bara mitt favvopopband som liten. Även färgen jag är besatt av på plagg. MÅSTE köpa en vårkappa/kappa i färgen pink. Tre snygga:

1: Från Zara

2444656620_1_1_1

2. Från Acne

1AA156-134_A_274_1

3. Från Filippa K

1-17-22663-S16_collection1
 

Och havet ligger lungt

Lördag och hemligheter. Vi har alltså en hemlighet som hela den här dagen i stort sett kommer att ägnas åt. Jag är så lycklig. Så lycklig att jag går runt och har tvångstankar om att något fasansfullt kommer att inträffa. För inte kan man väl få vara så här lycklig… Inte kan väl ens drömmar gå i uppfyllelse på det här exakta sättet…Något är skevt när det är så här bra. Så är livet för oss som är födda i kaos o stök. KATASTROF-pilot. 

Försöker KBT’a mig själv med att jag har rätt att njuta och att jag kan vara trygg i lyckan. Snart snart kan jag dela den här hemlisen med er. Det blir mer verkligt då. Och kanske lite lugnare… 

 

En bättre fredag…

Startade morgonen med en vovvepromenad. Moyo är stor nu. Moyo är stark. På 4 månader har han blivit monstruös. Samtidigt en bebispojke med sälansikte som helst vill sitta i knät. Hur som helst är han så stor och stark att jag flög som en vante och sträckte nacken när han fick impulsen att jaga två kråkor som satt och kalasade på gamla pommes mitt i gatan.

Lämnade doggarna och drog ner på stan för att spela in Fyllepodden. I dag gästades vi av skådespelaren och kreatören Alexander Salzberger. Såg honom första gången för ett par år sedan när det gjordes en K Special om hans monolog Kicktorsken. En föreställning om en stökig uppväxt, om alkoholism, om våld, om att känna sig bortvald, om identitet, sökande och kraften att hitta sin väg. Sjukt fin film och sjukt fin föreställning som alldeles nyligen hade nypremiär på Stockholms Stadsteater. Kan avslöja att det blev en riktigt bra podd som kommer att sändas om ca 2 veckor.

Firade denna topprestation med att unna mig bakelselunch på Vetekatten. En chokladbudapest med hallongrädde. My God va mysigt det är på Vetekatten. Älskar kondiskänslan.

Hem hämta ensamtränade vovvar och ut till stallet. Alltså våren! Hallå vad jag älskar att du är här! Tranor. Sol. Svanar. Knoppar och rovfåglar i par. Mockade 4 boxar, packade åtta hönät, fyllde två dunkar vatten och ägnade en timme åt att avlägsna Ninnas ”lermask”. Vid sådana här tillfällen vore det skönt att inte omfamna den naturliga hästhållningen fullt ut. Ett täcke hade varit praktiskt. Belöningen kom ändå sen: en skymmningsritt längs det gamla flygfältet.

Nu nybadad, nyhårinpackad i soffa framför brasa mätt på tacos och choklad.

Fin fucking fredag.