Bowling med smådårar

Sista dagen på påsklovet som jag ju ägnat åt alldeles för mycket åt hästhagen för att det ska kännas sunt och rättvist mot de i familjen som inte älskar hästar lika passionerat som jag…

Det fick blir helt stalledigt och en skön söndag i stan med grabbarna som ledstjärna. Donken och bowling och galenlek i Björns Trädgård blev pojkarnas helt självvalda schema. Samt fröinköp. Kvällen ägnades således åt att påbörja min karriär som secret gardener. Så peppad.

Svarta körsbärstomater, små gurkfrön, chili i olika smaker, pumpor och squash. Gonna make myself a kitchen garden deluxe:-)

Lagade en crème Vichyssoise till middag vilket dock inte stod på pojkarnas önskelista. Jätteäckligt tyckte de om den eleganta men bonn-enkla superbilliga soppan som jag själv kan få en sån otrolig längtan efter att jag bara måste springa ner och köpa en purjo på ICA.

Här har ni receptet om andan faller på:

 

Att bo med tre fashion fouls

Hemma hos oss är det lite ombytta roller om en säger så. Jag är ju oftast iklädd någon slags stalloutfit. Leriga gummstövlar, varmt underställ och en höig jacka. Visst älskar jag snygga kläder men just nu åker de på för sällan. Så pass sällan att barnen glor förvånanat på mig och tror att jag är deras okända moster eller så när jag har piffat till mig.
Barnen däremot. Fashionistas! I går när alla jeans låg i tvätten vägrade Igor åka in till stan ut pga mjukisbyxa passar sig ej bland folk! De är sådana klädsnobbar!
Om en månad fyller denne mellanson år. Tur då att KidsBrandStore finns. In och tokshoppa bland vårens nyheter på nätet helt enkelt. Så himla smidigt. Och så mycket snyggt. Mjuka paket rules!
Nu får ni läsare 20 % rabatt på KidsBrandStore om ni anger rabattkoden VÅR20 (Gäller 3/4-5/4)
scotch-shrunk_t-shirt-linnen_gul_barnklader_rea_17622adidas-originals_vaskor-necessarer_gul_barnklader_rea_17552
lyle---scott_jackor-fleece-vastar_-ingen-_barnklader_rea_18019fred-perry_finskor_gra_barnklader_rea_17681

I samarbete med KidsBrandStore

 

Och kvinnorkampen goes on and on

När jag kollade instagram i morse så möttes jag av det här:

Skärmavbild 2016-04-03 kl. 00.35.30

Och hopplösheten bara vällde in i själen.

RIP Gulay Bursali och alla andra vackra kvinnor som dör alldeles för unga som ett resultat av könsmaktsordningen. Som ett resultat av mäns ständigt närvarande våld mot kvinnor i den här världen. Så sorgsen när jag känner in er. Så sorgsen över orättvisan. Den jävla orättvisan i att halva jordens befolkning bara äger 1 % av alla tillgångar. Att halva jordens befolkning – vi med snippor  – löper sjukt stor risk att bli mördade, våldtagna, slagna och hotade av den andra halvan av befolkningen – de med snopp.

Lite senare i dag börjar några av mina instagramföljare (kvinnor) diskutera öppet i mina kommentarer och säger saker som ”så förbannat trött på detta män vs kvinnor. Varför kan vi inte bara respektera varandras olikheter” och ”Men allt detta kvinnoförtryck. Det har jag aldrig upplevt…” ”Vi är inga offer…”

Hopplösheten fortsätter välla in. När till och med kvinnor vägrar stå upp för varandra. När kvinnor sätter på sig skygglappar och väljer att blunda för ren fakta. För det här med könsmaktsordningen är alltså ingen flummig teori eller en åsikt. Den är ett rent faktum. Det är ren fakta att kvinnor dör där ute, helt i onödan. Var tredje vecka dödas en kvinna av sin man/pojkvän i Sverige. Kan ni snälla ta in det här nu och joina kampen så att vi får slut på det här våldet nu!!!!

 

En kväll i april

Våren exploderar liksom alltid. Kommer aldrig smygande med liiiite ljus och några halva små plusgrader. Nej den dundrar in och min gata förvandlas till ett hav av converseklädda uteserveringshuliganer. Älskar det.

I går hann vi stolpa 200 meter hage så snart är den helt klar. Ska bara rensa ut 1  ton grenar i dag, men sen får hästarna ett litet paradis. Nu har gräset börjat  växa i markerna vilket betyder att hästarna får gå ute dygnet runt (utan ligghall) enligt jordbruksverket. Tjoho.

På eftermiddagen hade jag möte med ett produktionsbolag och diskuterade en programidé som vi tror på. Firade med att själv slå mig ner på Babylons uteservering där vänner dök upp en efter en som om att vi hade telepaterat varandra. Träffade Richard Wolff som om två veckor har nypremiär på Den sista föreställningen – Wolff sjunger Brel. Det lär vara en fantastisk föreställning så jag är given gäst! 

Brel7799_f%c3%b6rl%c3%a4ngd
 

Att surfa på Hästnet

Skäms över hur många timmar jag surfat runt på hästnet.se

Och jag ska liksom inte ens köpa en häst. Ändå är jag där som en besatt iller så fort möjlighet ges. Om jag ägnade mig åt inkomstbringande verksamhet när jag surfar hästar skulle jag bli rik kvickt. I dag hittad ejag tex en häst som heter Bonnie Tyler som utöver att vara sjukt söt bär det coolaste namnet. Bara en sån sak.

Hemnet däremot, där behöver jag aldrig mer gå in:-) Haha, nu kanske ni kan gissa min hemlis!!!

Den är dock en hemlis fortfarande eftersom jag är vidskeplig och verkligen tror att man inte ska ropa hej förrän man är över bäcken och sånt. Inte ropa hej alltså. Ligga lågt. Men det är så svårt när hjärtat bubblar av glädje.

Förutom att hästnetsurfa har jag i dag haft planeringsmöte för min och Anns föreläsningar på Maxim-teatern. Jag föreläser ju en hel del och har så gjort sedan vi gjorde dokumentärserien Djävulsdansen och skrev boken med samma namn. Efter tre års grottande och grävande i medberoende och anhörigskap, efter tusentals sidor i varenda bok som någonsin skrivits i ämnet och otaliga möten med de främsta experterna så vill vi ut med all den här kunskapen. I synnerhet när den är så satans bristfällig i vårt samhälle. Väldigt få svenskar vet hur beroendesjukdomarnas symptombild ser ut. Väldigt få svenskar vill ens skriva under på att beroende är en sjukdom. Och det är min stora mission med hela det här projektet. Att ändra på den inställningen och sprida kunskap om beroende, anhörigskap och medberoende och göra slut på hundra år av ensamhet.

Vill våga påstå att jag till och med har blivit bekväm på scen. Inte bara bekväm utan till och med bra. Hur nu det gick till. Hade väl aldrig kunnat tro att jag skulle kunna känna mig bekväm på en scen. Hatade allt vad föredrag, muntlig redovisning och solosång hette när jag var barn. Var till och med tvungen att ta en betablockare när jag la fram min D-uppsats på Universitetet (höll såklart på att svimma och blev ännu mer nervös pga av superlågt blodtryck). Men nu är jag alltså bekväm och känner mig bra vilket jag liksom vill utnyttja.

Därför ger vi er två helaftnar om hur medberoendet höll på att äta upp våra liv och hur vi gjorde för att vända på skutan och återerövra oss själva! 30 och 31 maj kör vi!!! Här kan ni köpa biljetter!!!!

sanna och ann 1

Puss på er och god natt.

 

Blå drömmar…

Jag och Ditte har givit oss in i ett nytt hagprojekt i stallet. Redan för ett år sedan hittade vi en gammal lövskogshage ute på Riksten där det troligtvis gått får och kor någon gång för länge sedan. 4 rader taggtråd runt hela den 5 hektar stora hagen och en galen djungel har tagit tid, blod, svett och tårar att avlägsna. Nu har tjälen släppt och vi kan äntligen stolpa och alldeles snart släppa in hästar där.

Älskar den här hagen. Full med blåsippor och gullvivor. Naturbete lagom magert för våra fångbenägna hästar. Ska bli så fint att få ge dem den nu i april.

 

Ett tredje världskrig?

Det påstås från vissa håll att vi europeer lever mitt i ett tredje världskrig. Kanske är det så. Att vi är under attack på ett sätt som vi inte riktigt vill ta in. I kväll reser min dotter till Paris med sin pappa och jag önskar att jag bara fick känna glädje inför vetskapen om att hon ska få äta mandelcroissanter i Jardin du Luxembourg, få sitt hjärta fyllt av konst och arkitektur och strosa längs Seine.

Nu nästan bara rädsla. Oro. Önskar jag kunde säga något hoppfullt här. Göra en smart analys. Förstå vad vi är mitt upp i. Men jag lyckas inte riktigt begripa. Den här konflikten, terrorn, har så många historiska bottnar, så många förklaringsmodeller. Facebook svämmar just nu över av texter som vill hävda att allt är islams fel. Att islam är en särskilt våldsbejakande religion.Att koranen är full av våldsuppmaningar. IS är för många synonymt med islam verkar det som. Vilket bara är så jävla naivt och fel. Islam beskrivs av de allra flesta muslimer som kärlekens religion. Och majoriteten av alla muslimer fördömer det IS står för och gör samt hävdar att de inte är riktiga muslimer.

När allt svajar så här mycket och ogenomtänkta åsikter slängs ut till höger och vänster så är det skönt att Mattias Gardell har skrivit en bok som baserad på vetenskaplig fakta.

I boken ”Islamofobi” (Leopard förlag 2010) jämför religionshistorikern Mattias Gardell hur ofta representanter för olika religioner har varit inblandade i krig. Med Uppsala konfliktdatabas (UCDP) som grund kom han fram till att 1 677 väpnade konflikter pågick i världen mellan 1945 och 2001.

Några av slutsatserna blev att:

91 procent av konflikterna rörde primärt andra saker än religion.

66 procent av konflikterna pågick mellan parter som delade nominell religionstillhörighet (kristna slogs mot kristna, muslimer mot muslimer och så vidare.)

Majoriteten av konflikterna var koloniala krig eller etnonationalistiska krig som utbrutit efter kolonialmakternas tillbakadragande, vanligen för att rita om de kartor kolonialisterna lämnat efter sig.

Kristna var inblandade i nära 40 procent av konflikterna, men utgjorde endast 24–31 procent av världens befolkning.

Muslimer var inblandade i 28 procent av konflikterna, men utgjorde 20–22 procent av världens befolkning.

Buddhister var inblandade i 17 procent av konflikterna, men utgjorde 5–6 procent av världens befolkning. Det innebär den största överrepresentationen av samtliga religioner (209 procent).

Tacka vet jag vetenskaplig fakta. Grundlig research.

 

Påskfesten

Min bästis from way back – Jossan – bjöd på finaste påskfesten i dag. Jag brukar kalla henne för den kvinnliga motsvarigheten till Alexander Lukas. Ni vet Kalle Ankas kusin som har tur i allt. Hos Jossan skiner solen ALLTID som planerat samt vinner hon ALLTID på lotteri. Förutom tur med det värdsliga så är hon smartast i stan, har världens mysigaste hem, är en sjuhelvetes copywriter (vinner priser till höger och vänster hela tiden), har gulligaste familjen (ink kattunge som ser ut som den där svarta draken i Drakjägarna), lagar galet bra mat, drejar skålar bättre än fucking Demi More i Ghost, har trädgården full med roliga vänner (tack Markus för nöjet att se dig i påskharedräkt!) och har ett stort varmt hjärta, är lojal, peppande, kärleksfull och råsnygg. Alexandra Lukas! Sorry skrytet men så glad att jag träffade Jossan på skolgården i 4:an när jag ville att livet skulle ta slut för att jag saknade min gamla skola så mycket och sörjde mina föräldrars dyssiga skilsmässa. Puss och tack för att du ordnade så fint❤️ 

    
    
 

 

Påsken

Är det inte nästan alltid sol på påsk. Hur som helst så älskar jag påsken. Inte mer än julen, men älskar den. Så kravlös på något sätt. Lite ägg. Lite påskris. Lite sol. Lite kärlek med de man älskar. Och lite Kerstin Thorvall. Herregud så bra den var miniserien. Sorglig, men fin. Jag älskar ju Kerstin Thorvalls röst oändligt. Hon var så viktig för mig. Hon talade om för alla oss kvinnor att det är ok att älska sitt jobb, att vara trött på sina barn, att vara kåt och vilja gå ut genom dörren när helst det behagar. Att ha alla känslor på en och samma gång. Liv och död, galenskap och lycka. Hand i hand. Om ni inte har läst något av Kerstin Thorvall så har ni en stor upplevelse framför er. Börja med det Mest förbjudna. Fortsätt med Vart ska du gå? Ut och sen Att älska Sussy. Gå vidare in i Signe-trilogoin När man skjuter arbetare, I skuggan av oron och från Signe till Alberte. Och så diktsamlingen Jag är en grön bänk i Paris! Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig är så klart fin också.

Utöver Kerstin Thorwall har vi har ägnat helgen åt mat, mat, mat och hemligheten. Så himla sugen på att berätta, men måste hålla i mig.

IMG_4772
 

Horseaddict

IMG_1682

Mitt liv ser ut så här. Med lite avbrott för journalistarbetet och barnen. Men annars: Sleep, eat, ride, repeat.

Jag började rida när jag var fem år. Mina föräldrar var livrädda för hästar så mitt sug kom inte därifrån. Jag tror att allt är Astrid Lindgrens fel. I alla hennes sagor har hästar en central betydelse. Alla hennes hjältar har fantastiska och fria relationer till hästar. Pippi och Lilla Gubben, Emil och Lukas, Mio och Miramis, Ronjas Rackarn, Vildtoringen och Lia, Skorpan och Jonatans Grim och Fjalar. Barn som flyger fram i vild galopp över ängar och fält. Rider bort från fienden.

Jag har alltid velat rida just så. I frihet. Alltid velat ha den typen av kontakt och relation med mina hästar. Och det tog många år att hitta den känslan i ridningen. Den engelska ridningen som ju härrör ur det militära handlar alldeles för mycket om kontroll och och prestation för mig. Jag vill leka med mina hästar. Jag vill att de får använda sin lilla hjärna. Och det var först när jag hittade NH och frihetsdressyren som jag hittade helt hem i mitt hästeri. Därifrån har jag kommit att älska dressyr, dvs gymnastik/yoga för hästarna och mig och rider det lika mycket som jag tränar tjejerna från marken.

Långfredagen till ära väntar nu alltså ytterligare en eftermiddag i stallet. Ska påbörja stolpning av en hage. 10 stolp om dagen under en vecka är mitt mål. Försöker se det som ett gympass. Givetvis ska jag rida också.