Bonnaliv

I går packade vi in ca 50 små högar av årets samlade snuskiga gamla hösilageplast i lastbilen och åkte till Järna där de har återvinning för bönder ett par gånger om året. Så otroligt satisfying som barna brukar säga! Älskar Järna och antroposofernas olika små verksamheter. Älskar världar i världen. Människor som skapar egna förutsättning för liv. Som ej simmar med strömmen. Som utnyttjar det faktum att livet kan levas på så otroligt många olika sätt, varför harva på i samma hjulspår som alla andra?

Slogs av samma känsla när vi såg dokumentären om Lemmy på kvällen när vi kommit hem. Lemmy levde också i en egen värld i världen. Ett helt eget universum. Rockersvärlden. Så himla fin dokumentär. Se!

Och så kom Stefan över igen och körde ett till thaiboxningspass med oss. Bästa tränaren. Sån grym träningsvärk i dag.

I dag red jag en snabbis och hade Clara på besök för en liten kickstart av ett nytt än så länge hemligt men helt igenom fantastiskt roligt jobb som jag ska göra i höst. Alltså nyper mig i armen och tror att jag drömmer-roligt är detta projekt!!!! Som grädde på moset fick Sammy komma hem från kliniken i dag. Vår fina fina pojke. Håller tummar och tår för att han blir helt återställd nu. Prognosen ser ljus ut enligt veterinären som opererade. Försöker lita till det.

 

Sparkar och slag

I dag har den här morsan tränat sitt första pass post partum. Ridit och promenerat har jag ju gjort sedan en månad tillbaka, men i dag kom Stefan o Linda hit o körde nåt slags pissjobbigt men svinkul kickboxnings pass med oss. Att slå och sparka sig slut är helt klart mycket roligare än att bara göra random övningar.

Jag ska bli så stark och mjuk i kroppen som jag möjligt kan bli. Min kropp behöver det. Behöver byggas upp, stärkas och stretchas. Så skönt att vara i gång. På onsdag kör vi igen. Bästa grejen ju. Att träna med vänner. Då blir det gjort!

 

Midsommarhelg

I morse vaknade vi 10.00. Rekordsovning för Fox som somnade 21.30 i går kväll och vaknade bara två gånger i natt. När han slog upp sina blå sådär härligt mjuk och nöjd som bara en ordentligt utsövd varelse blir. Vi behövde sova av oss midsommarhelgen som slutade med ett sorgligt hästdrama.

Det här var vår tredje midsommar på Lundby. Snart kan vi kallade det en tradition. Den här gården är som gjord för midsommar. Som att den byggdes för att fira midsommar på. Ytorna. Blommorna. Ängarna. De svävande svalorna. Det märkliga faktum att det nästan alltid spricker upp och blir strålande sol. Så också i år.

När det kvällen innan piskade regn vertikalt in genom fönstret och vi trodde att parkens alla träd skulle falla och vi stressade som idioter med laxar och sillar och sallader och bebisen började låta som en gammal rosslig motor och var missnöjd så fort han inte hade ett bröst i munnen – då kände vi för att ställa in hela skiten.

Men det gjorde vi inte. Och det är jag så glad över. Jag bara bestämde mig för att släppa kontrollen och lägga mina storslagna lek- blomster- och stångplaner på hyllan och bara låta Olga och hennes kompisar fixa mat och dukning och sen låta vännerna välla in. Vänner och god mat är verkligen allt som behövs för att toppa livet. Och precis när vi satte oss till bords skingrades de svarta molnen. Sol. Strålande sol.

Dagen efter trodde vi att vi skulle få återgå till babybubblans lugn, men då hittade vi Sammy i hagen tvärthalt. Så det var bara att ringa jourhavande veterinär som tyckte att han skulle in på klinik. Som tur är har jag världens bästs stallvänner som hjälpte mig att lasta honom och köra till Mälarkliniken. Allt såg ok ut på röntgen men när de började rengöra såren såg de att ett av dem var så djupt att ledkapseln troligtvis var kollapsad. Så Sammy fick stanna kvar för sövas och spola ur leden och han ska stå kvar i en vecka och få intravenös antibiotika. Så himla himla deppigt. Stackars Connemara-pojke.

 

Hemma igen

Regnet som vi väntat på hela maj mötte oss. Sommarregn. Finns det något härligare? Jag menar allvar. Och just den här sommaren när torkan hotar hela vår spannmåls- och höskörd så regnet härligare än någonsin.

Vad ljuvligt det är att öppna dörren till sitt eget hem. Gå upp till hästarna i natten och titta till plantorna i växthuset på vägen hem. Sådde några rader sallad i en pallkrage som fått ny jord innan jag åkte.

I dag har förberedelserna inför midsommar dragit i gång. Den stora frågan är: duka inne eller våga duka ute. Eller ha is i magen o vänta till i morgon med det beslutet. Nu ska jag snabbgrava lax till tonerna av denna stjärna:

 

Skriver från sjukbädden

Tji fick jag. Sämre med mjölkstockningen igen. Min massage hjälpte inte och det här med att låta lillungen amma det onda bröstet ofta funkar föga eftersom han blir råirriterad när det inte kommer någon mjölk pga stoppet. Feber och skiiitont. Har också känningar av hypotyreosen tror jag. Svimmningskänslor, huvudvärk och en konstig trötthet. Jag glömde nämligen levaxinburken hemma o gick omedicinerad i fem dagar tills min räddande sommarjobbande ängel Olga som kom ner fem dagar senare än oss kom med tabletterna i högsta hugg. Men jag vet som sagt inte vad som är vad.

Tur att träden när livet i övrigt känns kasst.

Det enda fina som hänt den här dagen är att jag kom på att jag ju har ett samarbete med Doktor 24! Jag gick in i deras smarta app och 20 minuter senare hade via ett videosamtal en läkare fått svar på hur jag skulle göra med de missade tabletterna, blivit ordentligt lugnad angående mina konstiga symtom och hjälp med hur jag ska göra för att få mjölkstockningen att släppa. Jag fick också hjälp med att boka en tid hos en vårdcentral för att ta prover och se hur min sköldkörtel mår nu efter förlossningen. Jag trodde ju att jag skulle slippa medicin efter graviditeten, men tydligen kan det också bli värre. Så otroligt skönt att få hjälp så snabbt. Så smidigt, enkelt och smart. Precis så som jag tycker att teknik ska användas! Kostar precis som ett vanligt läkarbesök. Gratis för barn mellan 1 och 18 år. Doktor 24 har också en smart digital vårdguide som leder dig rätt. Självklart ska man inte träffa en läkare om man inte verkligen behöver. Då skulle systemet kollapsa. Gå gärna in på Doktor 24 här och kolla in deras tjänst!

 

Snart midnatt

Vi kollar på Black Panther. Vill bo i Wakanda. Utan pangpangandet. I filmens värld är vi i denna familj så könsstereotypa att det är löjligt. Alla med snopp älskar pang pang-rullar. Action. Thrillers.

I hate it. Min favvokategori är drama. Gärna relationella draman. Klickade hem Victoria & Abdul i går som jag njöt hejdlöst av. Kungligt. Aristokrati. Kolonialtid. Sånt får i gång mig.

Olga som kom hit i torsdags åkte hem i dag. Så stor och så självgående nu. 17 år och flyger själv. Tiden alltså. Jag förstår den inte…

Reklamfestival här i Cannes nu. Hela stan är full av eventtält och i morgon drar allt i gång. Min bästis är här och hennes byrå tävlar i flera kategorier så vi sågs och käkade lunch på Majestic. Så mysigt.

Mjölkstockningen är klart bättre. Massagen hjälpte. Och att låta lillungen amma på.

 

På äventyr

90 dagar 90 bloggar. För att ta reda på vad det kan bli av det här bloggandet. Vad det kan ge mig och er.

Jag har funderat jättemycket på bloggens vara eller ickevara. Varför gör jag det här? Hatälskar att blogga och har alltid gjort. Älskar det när jag har flow och när jag har ord som måste få komma ut. Älskar när jag vågar vara helt rak och ärlig och när jag lyckas skriva något som berör, hetsar upp, tröstar eller bara roar. Älskar bloggens fria form. Att den kan vara precis vad som helst egentligen. En loggbok. En dikt. Bara foto. Skrik i natten. Texter som rör runt, som beskriver världen på nya sätt. Humor. Fiktion. Verklighet.

Hatar bloggandet när jag blir feg och lat. Hatar att bloggandet blir mer och mer homogent. Att den fria formen inte tas till vara på, att det bloggande folket verkar stöpta i samma form. Att bloggarna mer och mer har blivit arenor för att skaffa sponsorer och att arenorna då alltid som vanligt och som i alla tider ska innehålla retuscherade bilder på vackra unga, leende och lagom inbjudande kvinnor. Boring. Tröttsamt. Att vi inte kommit längre.

Så nu ska jag blogga varje dag i 90 dagar. Som ett test liksom.

Vi är i Cannes. Jag har mjölkstockning. Värmen har fuckat upp min mjölkproduktion. Fox är ett mönsterbarn med intakta instinkter och ammar på som en tok i parti och minut för att få i sig tillräckligt med vätska i värmen vilket har lett till att min kropp producerar sjukt mycket mjölk. Mina bröst är numer två meloner. Och på natten när mönsterbarnet sover 7 timmar i sträck håller melonerna på att sprängas. Och mjölkstockningen kommer som ett brev på posten. Med feber. Fuck vad ont det gör. Och vad sjuk man blir.

I övrigt är det underbart här. Vi äter. Solar. Äter igen. Badar (barnen och inte jag). Jag bråkar på min man för att han ger sig ut på galna löp-pass uppför branta jävla backar i 35-gradig värme. Vem gör ens sånt för skojs skull??? Som att tigga o be om en infarkt, värmeslag, vätskebrist. Men han skiter i mina förmaningar. Tycker att jag är negativ och tråkig.

Vi försöker inreda lägenheten. Bara att köpa kuddar och täcken var ett heldagsprojekt. Min franska är sååå dålig efter att ha legat i malpåse sedan gymnasiet. Vad jag hatar att känna mig som på ett tvåårigt barns språkliga nivå.

I dag lämnar jag inte hemmet. Masserar det onda bröstet, dricker te och kollar VM. Episk match igår mellan Spanien o Portugal. Herregud vad vi älskar Ronaldo!!!

 

Synd Uppdrag Granskning

Såg Uppdrag Granskning i förrgår. Och programmet lämnar mig inte.

Jag är besviken och frustrerad över att UG misslyckades med granskningen vi alla behöver så mycket.

Jo, det gör vi! Behöver förstå vad som gick fel hösten 2017. Och vad som gick rätt.

Gemene man i det här landet behöver förstå varför namnpubliceringar av ickedömda människor i etablerade medier är livsfarliga. Gemene man behöver sätta sig in i vad som händer när vi själva namnpublicerar på våra sociala medier. Gemene man hade behövt sig en välbehövlig lektion i varför vi måste låta domstolar avgöra någons skuld. Varför vi måste bevara vår rättstat där den grundläggande principen är att den anklagade betraktas som oskyldig till motsatsen är bevisad. Varför vi inte kan tillåta ett parallellsamhälle som gör undantag från lagen. Jag hade velat se en intervju med en expert i straffrätt. Jag hade velat se en intervju med åklagaren som valde att lägga ner Cissi Wallins anmälan och förklara varför. Jag hade velat se en intervju med Pressombudsmannen.

Vi behöver å andra sidan också förstå att #metoo är en revolution som kritiserar vår rättstat. Som kritiserar det faktum att mäns våld mot kvinnor inte lagförs i tillräcklig utsträckning. Våldtäktsmän går fria. Män som misshandlar kvinnor straffas inte. När ord står mot ord har det nästan alltid varit till mannens fördel. Män som kallar sina kvinnliga kollegor för hora, fitta, luder på fyllan belönas med befordran på vissa arbetsplatser. När kvinnor ”skvallrar” om vad de utsatts för förpassas de till utmarkerna. Män skickar kukbilder, vräker ur sig sexistiskt skit, raggar gränslöst utan att checka samtycke, och tillåts bete sig som svin när de avvisas, osv, osv.

Allt det där som lagen inte kommer åt har vi tröttnat på. Svinaktigt beteende där män sätter sig över kvinnor. Män som göder den smaklösa bilden av alfahannen som härjar lite som han vill utan tillstymmelse till konsekvens. Tvärtom blir han upplyft och belönad för att vara sådan. Fredrik Virtanen kallar det Rock´n´Roll och tölpaktigt beteende. Jag kallar det sexism och förtryck. Och som Virtanen säger: Det är inte olagligt att filma en drogpåverkad tjej som dansar naken på ett bord utan att fråga först. Och med de orden låter han oss alla förstå att #metoo är den enda vägen. Time is up!

Jag förstår och respekterar helt och fullt de kvinnor som valt att outa namnen på sina förövare. Som lever med sin förtvivlan och frustration över att inte få upprättelse och inte ser någon annan utväg.

Men jag anser att de ansvariga utgivare som givit grönt ljus för att publicera namn på ickedömda brottslingar ska avskedas. De medier som bedrivit hetsjakt på ickedömda skall få stora och kostsamma konsekvenser.

I stället kommer hela Uppdrag Gransknings reportage att handla om Cissi Wallin och Fredrik Virtanen.

”Tänkte du aldrig på hans familj…” Frågan som Lina Makboul aldrig borde ha ställt till Cissi Wallin. Spiken i kistan för hennes fortsatta karriär som granskande journalist om ni frågar mig.

Hur i hela helvetet har det gått till på redaktionen när det här programmet klipptes, redigerades och gick igenom alla nålsögon? Hur kunde Lina Makbouls fråga som osar av förlegad attityd, okunskap, kvinnoförtryck – men som framförallt vittnar om att reportern redan har tagit ställning till att Virtanen är oskyldig till den våldtäkt som Cissi Wallin menar att han utsatt henne – vara med?

Att vidare belysa att ett vittne sagt att Cissi Wallin efter den påstådda våldtäkten ringde och fnissade och berättade att de hade haft sex, och mena att de uppgifterna borde få oss att tvivla på Cissi Wallin. Lyckligtvis är vi mer kunniga i dag (alla utom de i UG´s redaktion) och vet att fniss är en helt normal reaktion på extrem stress och att förnekelse är en vanlig psykologisk strategi för att hantera känslor av maktlöshet och skam.

Om reportaget ville granska mediernas namnpubliceringar av ickedömda varför då ägna större delen av programmet åt att ifrågasätta sanningshalten i Cissi Wallins vittnesmål och åt att låta Virtanen definiera sig själv som en helt vanlig snäll man med ett lite tölpaktigt beteende back in the days?

UG: Ni hade nåt väldigt viktigt att berätta för oss, men missade på öppet mål.

 

Halleluja för digital service!!

Sponsrat inlägg:

Ni som läser mig frekvent vet att jag älskar teknik. Smart teknik som gör livet enklare. Jag är varm anhängare av all typ av service som gör att jag slipper trängas med folk och som gör att jag slipper vänta. Tålamodet är inte riktigt min starka gren, hehe.

Jag har lyckligtvis sluppit besök hos doktorn under mitt liv, men nu när jag har haft både hypotyreos och järnbrist så har jag blivit varse vilket tidskrävande krångel det är att både boka och få en tid och att förnya recept.

Nu har jag haft förmånen att testa Doktor 24, en digital tjänst där man kan träffa erfarna, kompetenta läkare online dygnet runt alla dagar i veckan. Det fina med Doktor 24 är att de har förstått att alla ärenden inte går att lösa digitalt, i bland behöver man ju träffa en läkare fysiskt. Därför kan man boka en tid på en vårdcentral direkt i appen. Smart va!

För mig som ogillar att sitta o trängas i väntrum med snoriga, hostande, febriga människor är det här en drömtjänst helt enkelt. Underbart också att först gratis kunna kolla sina besvär med Symptomkollen, en digital tjänst som guidar dig till vilken vård just du behöver. Doktor 24 är troligtvis en app som kommer att revolutionera vårt liv!

Gå gärna in på Doktor24 och undersök tjänsten här!

Puss och kram

 

Fem veckor

Lugn helg. Vi sa det redan i fredags, att den här helgen åker vi INGENSTANS. Vi gör INGENTING. Inga måsten. Inga fotbollsmatcher. Inga kalas. Inga besök. Inga projekt. Bara vi och solen och värmen. Ok?

Och så blev det. Ätit. sovit. Badat. Svettats. Pysslat med fröer och sett att potatisen som jag satte i slutet på april börjat gro. Barnen har ritat. Badat. Spelat basket. Spelat Fortnite. Hoppat studsmatta. Repeat.

Jag har lasttränat min lillhäst. Efter lite tvekande på rampen så gick hon tillslut rätt in i lastbilen utan några som helst tveksamheter.Hon har blivit så fin nu lilla Shiloh. När raggsockan blev av med sin massiva vinterpäls så fanns där under en vacker, kompakt quarterflicka med den vackraste av vackra färger. Det ska bli så spännande att jobba med henne under det här året. Sätta grunderna ordentligt. Hon är vassare än Ninna, men har en helt annan positiv energi. Riktigt smart är hon också. Två upprepningar och sen sitter signalerna. På gott och ont.

I övrigt har jag varit i allra högsta grad onyttig. Eller nyttig för mig själv och min återhämtning.

Fox blir fem veckor i dag. Så kär i honom. Vansinneskär nästan. Så att jag får tårar i ögonen bara av att titta på honom. Den här veckan har vi premiärbadat i badkar (älskade han). Tränat på att äta ur nappflaska (konstigt till en början, sen blev han galen av glädje när mjölken kom så jämnt). Gjort en läkarcheck (allt var strålande). Åkt en herrans massa bil fram och tillbaka till stan (går bra om man passar på när han är trött, asdåligt om han vaknar och är hungrig). Ammat. Sovit. Ammat. Sovit. Mött Gud i en lampa (som han stirrade oavbrutet på i 10 minuter). Gungat i sin älskade babysitter (skriker som babybossen när rörelsen upphör och tystnar omedelbart när han får fart igen). Jag är så lycklig. Overkligt lycklig. Och då kommer ju som bekant katastroftankarna. Kan man verkligen ha det såhär bra, känna sig såhär lycklig. Det är något lurt med det liksom…

Fem veckor är också min och Anns podd Djävulspodden. Vi ville göra en uppföljning på vårt medberoende. På vårt anhörigskap. Därför Djävulspodden. Och jag är så glad att vi gör den här podden. Själsligt mående måste underhållas. Man kan inte bara tro att det sköter sig själv. Precis som kroppen behöver träning och bra mat, så behöver givetvis själen/psyket/vårt inre liv omhändertas. I synnerhet när man har en trasig ofullständig karta med sig från uppväxten. Blev så himla glad när jag läste i en av mina favoritbloggar Krickelin att hon lyssnar på oss. Lika glad är jag givetvis över alla er som har hört av er på olika sätt och berättar om hur glada ni är över att vi gör den här podden. Vi behöver varandra. Så är det bara.