Mina drömmars Marocko

Nu kommer det äntligen, det stora inlägget om Marocko. För att jag älskar att resa dit och för att så många av er undrade så mycket om så mycket när jag delade min resa på instagram! 

Jag har varit i Marocko många gånger vid det här laget. Första gången jag förälskade mig i landet var 1986. Jag var 8 år. Min morfar hade precis gått bort och kvinnorna i mitt liv –  mamma, moster och mormor bestämde att vi behövde sol, värme och god mat för att läka.  Badorten Agadir som då var ny på charterhimlen blev destinationen. Och det blev en upplevelse som etsade sig fast i mig. Som en saga.  Vi fick leva en vecka i en saga. Så minns jag det. Dromedarerna. Sköldpaddorna. Katterna. Kolibrifåglarna i Mimosaträden. De lilablommande jakaranda-träden. Ormtjusarna, de dansande dervisherna. Grytorna med lamm, fikon och aprikoser. Couscos med saffran och smör. Öknen som bredde ut sig.  Getterna som klättrade i träd. Hästen som galopperade med mig längs den kilometerlånga stranden. De skrattande berberbarnen som vi spelade boll med. De små sköldpaddorna som vi smugglade hem i tändsticksaskar och var levande minnen från Marocko i nästan 10 år i mitt flickrum. Mitt mest magiska reseminne från barndomen. Bättre än vilket Disneyworld som helst.

Och I keep coming back. Det är öknen och hettan och den klara luften. Bergen som reser sig som kulisser i gryningen och havet som hägrar borta vid atlantkusten. Oftast har staden Marrakesh fungerat som ett nav för mig.  För att det helt enkelt är så okrångligt och faktiskt prisvärt att resa dit nu för tiden. Och jag blir lika hänförd varje gång jag äntrar stadsportarna och kommer in i medinan. Älskar! 

Resa Hit: Mina senaste tre Marrakeshresor har jag gjort med Norwegian. Det är mig veterligen det enda flygbolaget som flyger sträckan Stockholm – Marrakesh flera dagar i veckan utan mellanlandningar. Det går givetvis också en del charters till Marocko om man är sugen på det. Bland annat Tui , Ving, och Club Med ordnar resor dit. Men jag gillar att flyga reguljärt och boka mina egna hotell. Det är mer flexibelt, man kan åka precis de dagar som funkar att vara borta i detta eviga livspussel, samt gör att man kan bo på flera hotell under en vistelse. Få det göttigaste av allt.


Bo: I Marrakesh finns det en uppsjö av boendealternativ. Allt från sober, elegant, till och med extrem lyx, till små, mysiga, billigare så kallade Riader. Det första du ska fråga dig är om du vill bo mitt inne i medinan, den gamla stadsmursomgärdade staden, eller om du vill bo i det som kallas la palmeraie (palmlunden på franska), i Marrakesh utkanter där de stora lyxhotellen med pooler och olivlunder, apelsinträd och möjligheter ligga en vecka stilla i en solstol ligger. Kombinationen är enligt mig gyllene. Den här gången bodde vi på fanstatiska Palais Nemaskar som låg ca 20 minuters taxiresa från Djemma El Fna – det stora torget inne i medinan. En vinstlott just den här gången när de tre badtokiga och soldyrkande barnen reste med. Att inte ge dem chans till poolbad hade varit barnplågeri. Så här såg det ut när till och med jag tog ett dopp:

Så himla bra hotell. Precis som man föreställer sig en oas. En arabisk trädgård med palmer, fikonträd och olivlundar. Och världens skönaste sängar, underbart spa samt världsbäst frukost. Det enda lilla kruxet var väl att det låg lite väl långt från medinan. 15 min med taxi eller så kunde man pricka in hotellets gratis transfer som gick några gånger om dagen. 

Vi bodde i en poolvilla där alla fick rum och hade lyxen att bada i en alldeles egen uppvärmd pool som låg precis utanför altandörren…


Vill du ändå satsa på att bo i ett gammalt stadspalats – en riad alltså – så kan jag varmt rekommendera El Fenn. Drömställe som drivs av Richard Bransons syster. 

Har du råd med superlyx och vill känna historiens vingslag så är det klassiska, anrika, femstjärniga La Mamounia som gäller. Kanske mitt bästa hotell i världen. 

Att göra: På eftermiddagarna drog vi in till stan och souken och njöt av allt som gör Marocko magiskt. Hantverk, kryddor, mat, antika skatter och vackra tyger. Det var som en dröm att få visa barnen souken! 

En kameleont på huvudet bara!!! Only in Marrakesh.

Mycket mer än att strosa runt i medinan behövs inte faktiskt. Vill man ändå absolut göra mer så är det poppis att åka ut i öknen och rida dromedar och sova i tält. Och vandra i Atlasbergen eller bara besöka berberbyar där hantverket tillverkas. 

Äta: Marockansk mat är fantastisk. Mild, ofta söt och långkokad. Grönsaksröror, hummus, pitabröd, couscous och lamm som smälter i munnen… Bra restauranger finns lite överallt. Det finns också mycket bra fransk mat. Franska bakverk som jag ju bara ÄLSKAR!! Eftersom Marocko har varit ett franskt protektorat så finns de franska influenserna där överallt. Den här gången fick vi ett tips som skulle leda till mathimlen: Le Palace Marrakesh! En fransk restaurang med fantastisk meny. Alltså heurreka-bra! Bästa jag ätit i år. Och då har jag ändå betat av Fäviken… Franskt, rustikt, jazzigt och rökigt (en får fortfarande röka inne på restauranger i Marocko vilket känns så surrealistiskt).Och gott som fan. 

Alltså denna bakelse drömmer jag fortfarande drömmar om. Marängbakad vaniljkrämsfylld bomb typ. Galet gott! Och så en tiramisu på det!

Vill man äta marockanskt så har jag gått tipps om Al Fassia som lär vara magiskt. Dessutomägs och drivs den restaurangen av kvinnor! Bra ju. 

Måste i Marrakesh: En förmiddag ägnade vi åt det helt nyinvigda Yves Saint Laurent-museet och fantastiska trädgården Le Jardin Majorelle. Ett måste. Så otroligt inspirerande. YSL-haute couture, berber-konst och botanisk maxiupplevelse samt en nyväckt lust att måla allt hemma i koboltblått!!!

Vidga vyerna: Efter 4 dagar i Marrakesh packade vi väskorna och åkte genom öknen till Essaouira, hippiestaden vid havet. Vi ville se lite mer av marocko den här gången och valde alltså Essaouira. Har hört så mycket om Essaouira under åren. Att Jimi Henrix hängde där tillsammans med Leonard Cohen, att det är kulturens stad, att det är lite mindre och mjukare, en del av det mer orörda, oexploaterade Marocko. Och det är det. Som ett mini-Marrakesh nästan helt utan turister. Jättefin medina, intakta gamla stadsmurar, ännu finare hantverk än i Marrakesh faktiskt och billigare på alla sätt och vis. Vi var lite sent ute med att boka boende, så vi tog ett säkert kort och bokade två nätter på Sofitel Mogador som var fint men lite för golfigt för vår smak. En golf-resort typ som låg utanför stan. Nästa gång bor jag hellre på Villa Maroc som lär vara helt fantastiskt!  

Det man också får i Essaouira är havet. Och stränderna. Och då menar jag milslånga, mäktiga stränder. Inte så badvänliga, mer vilda och lämpade för kilometerlånga galopper på heta berber-hästar. Fick en ridtur av min älskade Olgis på födelsedagen och det var verkligen en upplevelse som jag rekommenderar. Säg dock inte att du är experienced. Då blir det för vilt, haha. Min häst blev tokig av att bara behöva skritta i bland. Den ville BARA typ skena och det kändes till och med för mig lite väl okontrollerat, haha. Men marockansk hästkultur är fantastisk så ridning här är ett måste om en älskar hästar! 

Och promenader längs stränderna. Där getter skuttar och nomader dyker upp med dromedarer. Underbart är det! 

Sist vill jag svara på frågan som jag fått återkommande: Vågar man verkligen åka till Marocko??? 

Jag vågar utan att tveka. Marocko är det lugnaste landet i regionen och marockanska myndigheter har skärpt säkerhetsläget pga rådande omständigheter i närregionerna.  De har inte haft ett terrorattentat sedan 2011 och flygplatsen känns mer säker än våra svenska. 

Här kan ni läsa mer om hur UD resonerar! 

Sist men inte minst, hur reser man schyst? Klimatkompensera, gynna lokala aktörer, handla lokalt hantverk, ät på marockanskt ägda restauranger. Undvik stora hotellkedjor ägda av storföretag. Om du ändå väljer ett sådant hotell, bemöda dig om att fråga om arbetsförhållanden och löner. Ju fler som gör det, desto mer press får de på dig. Här är en bra text från GP på temat! 

Ha en underbar resa!!! 

Write a comment