Ångestvecka

Efter valet-ångest.

Över 17% av Sveriges befolkning valde alltså att rösta på ett parti som på sidan 8 i sitt principprogram skriver såhär:

”Vår strävan är att utforma politiken efter hur vi tror att människan är och inte hur vi önskar att hon vore. Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få. Till hjälp med att skapa en grovkornig bild kan vi dock ta den moderna vetenskapen och den mänskliga historien. Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta att den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.”

Ett stycke där SD själva förklarar sin rasism. Människor som föds på olika delar av vårt jordklot ÄR enligt SD olika bara på grund av sin hudfärg.

Detta ÄR rasism. Hur mycket SD nu försöker omdefiniera det begreppet.

Och, ja, det är ju helt jävla sjukt att 17% av svenskarna röstar på ett parti som har massa idéer som har noll förankring i vetenskap, i nutida forskning, i allt det vi moderna människor faktiskt vet om just människor. Deras ideologi utgår i stället från ”värderingar”, dvs allmänt hittepå. Humbug. Vansinnestankar som är livsfarliga för mänskligheten (ja, det vet vi, titta några årtionden bakåt i tiden bara).

Så det här är vad min vecka har präglats av. Inte så mysigt och förhoppningsfullt i mitt huvud nu alltså.

 

Inspo

Jag vet inte om jag är en kvarleva från 2000-talet eller så, meeeeen jag älskar fortfarande bloggar. Att läsa dem och – faktiskt – att skriva dem (även om det är lite torka här mellan varven, ja jag vet, men låt en kvinna njuta av sin bejby:-).

Viktig grej med bloggläs dock är att få nytändning emellanåt. Hitta nya guldkorn. Nya röster. Nya perspektiv. Därför ger jag er mina bloggfavvisar den senaste tiden:

Siri Barje – en wanna be veggie´s favorit för tillfället!

Ja men kolla in detta smarriga:

All mat hon lagar vill jag bara kasta mig över. Ni vet när man smakmässigt är helt och hållet kompatibel. Dessutom bilder på hennes fina unge, och hennes snygga stil. Missförstå mig rätt, men hela hon är mumsig. Blir galet inspirerad av hennes blogg och instagram där hon heter @olivehummer

Favoritblogg nummer två är Krickelins. Krickelins värld är så vacker. Så äkta, mild och vild. Vill ha hennes öga för samtligt estetiskt i mitt liv. Punkt. Kolla här så förstår ni

Elin Renck. För att hon också är inne på sin fjärde unge. För att hon är rolig. Har fin stil. Är smart. Får mig att se nytt. Och kort och gott är så himla bjuckig beträffande det man brukar kalla det lilla livet. Barnen. Hemmet. Pusslet. Orienteringen kring småglinen. Igenkänning. Big time.

Jonna Jinton. Men hallå. Hon gjorde det jag alltid drömt om. Lämnade det hektiska livet i Göteborg, flyttade till en stuga in the middle of nowhere – Grundtjärn – en by med typ 10 invånare. Nu lever hon på sina magiska foton, bloggande, filmande, konst. Norrsken, tjärnar, storslagen orörd natur, lingonplock, skidturer, djur. Ett enkelt, fritt liv. Ett liv utan konsumtionshets. Som en liten meditation att läsa hennes blogg.

Vill också leva ett liv som älva i Norrland:

Sen älskar jag ju mina gamla godingar förstås. De jag aldrig tröttnar på:

Lady Dahmer. För att hon är smart. Normbrytande. Modig. Orkar basera sina åsikter på kunskap. Läsa på. Hela hennes värld är lite som en genusskola. Alldeles gratis. Samtliga borde gå den! Skrattar också mycket när jag läser henne.

Sandra Beijer 

Älskar hennes ord bara. Ett liv så diametralt olikt mitt. Det jag lever nu alltså. Kanske är det därför jag läser henne slaviskt. För att jag känner igen den unga Sanna i Sandra. Hon är som jag var pre 100 barn, hästar, gård och allt. Kanske gillar jag att drömma mig tillbaka ibland:

Malin Wollin. För att jag älskar att skratta. Har jättemånga barn. Och gillar hennes braiga hjärna. Alltid gjort. Kommer alltid att göra. Och tyvärr får ni ingen bild från hennes bild för det funkar inte att sno en därifrån av någon outgrundlig anledning.

Bloggar jag saknar: Nanna Johanssons, Linna Johanssons, Linda Skugges, Emelie Thoréns, Alex Schulmans.

Vilka bloggar älskar ni? Tipsa please!!!

 

Nytt uppdrag

Jag nyper mig i armen, ryser av nån slags eufori och tackar gudarna för att jag får göra en serie program för SVT om min stora passion för hästar. Det är som en dröm alltihop. Nu har jag kommit hem från vår första reportageresa och det var för att använda ett något slitet uttryck: MAGISKT.

I bland överträffar liksom livet sig självt. Som när den här typen av jobberbjudanden kommer. När frågan ”Vill du göra ett tv-program om hästar och hästmänniskor över hela världen?” kommer.  Som när en tvekar i några minuter eftersom en är höggravid och tänker att hästar och nyfödda bejbysar och resor inte går ihop, och producenten bara ”men vi skjuter fram projektet tills bejbyn är större”.

Och nu är bejbyn större och vi har flugit till Danmark och haft makalösa dagar. Big moments. Vill inte avslöja för mycket men den här serien kommer att berätta om hästar på ett helt nytt sätt.

Hallelujah!

 

Babycation

Sommarlovet tog slut och med ens infann sig en känsla av att allt är över. Sommaren. Lättjan. Ljuset. Värmen. Nån slags sorg och dystopi.

Har alltid haft svårt för övergångar. Ångest inför att växla upp eller ner.

Ändå gror också känslan av pånyttfödelse i mig. Längtar efter att använda hjärnan igen, att köpa höstgarderob, leta svamp, rida i klar luft, laga gryta, elda, kratta löv…

Det som hjälper mycket i det här lite sorgsna tillståndet är att direkt boka på en minisemester. En helgtripp. Har gjort det några somrar nu och det funkar.

Därför tvingade jag min kille att i helgen köra mig till höstens första jobb i Danmark som drog i gång nu i veckan. Två ljuvliga dygn fick vi i södra Sverige. Det första på Falkenberg Strandbad som var helt amazing! Vilket fantastiskt hotell! Har längtat efter Skrea Strand, sanddynerna, det salta havet sen jag var liten. Ingen sommar är helt komplett utan västkusten. Massage, helt fantastiskt spa, underbar mat var precis vad vi behövde.

Sen körde vi vidare ner till Arild och Mölle och Kullens fyr, där vi fikade, vandrade i bokskog, glodde på havet och bara njöt Skauneliv. Natten spenderades på Ystad Saltsjöbad som också var helt magiskt. Som utomlands. Oklanderlig service och mat, fantastiskt spa, vackra rum med havsutsikt, vågbrussoundtrack, sköna sängar och känslan av att checka in i en annan värld.

 

Smarta val i vardagen

Jag har ju ett samarbete med Doktor 24 och jag måste säga att jag är så otroligt nöjd med det. Doktor 24 är en digital vårdtjänst som är helt unik och väldigt smart. De har nämligen en digital vårdguide som kan hjälpa till att avgöra om du behöver träffa en läkare online, få hjälp att boka ett fysiskt besök hos en vårdcentral, bli remitterad till en specialist  eller bara kort och gott kan nöja dig med egenvård. Det som gör Doktor 24 lite extra bra är som sagt att de inte vill att vi ska hålla på och använda nätbaserade läkartjänster i onödan och urholka vårdens resurser. Tvärtom, rätt hjälp till rätt person. Att deras läkare har minst 15 års erfarenhet gör inte tjänsten sämre. Klart man vill ha en erfaren läkare om bedömningen görs via videosamtal. Den digitala vårdguiden är gratis och ett digitalt läkarbesök kostar lika mycket som vanligt: 260 kronor. Barn från 1 år till 18 år betalar ingenting.

Under min graviditet upptäcktes det att jag hade hypotyreos, en underfunktion i sköldkörteln som gjorde att jag kände mig supertrött, energilös, frusen, låg och hade ont i kroppen  mer eller mindre hela tiden. Jag fick medicin och allt blev bättre. Efter förlossningen fick jag trappa ner och det tas att jag skulle slippa medicin, men när jag var i Frankrike och hade glömt burken med levaxin hemma kom tröttheten, smärtan och svimningskänslorna tillbaka. Då var det så otroligt skönt att kunna chatta med en svensk läkare, blir lite lugnad och få hjälp med en remiss till en edokrinolog – en expert på hormoner. Nu har jag varit där och mina värden ser bra ut igen. Nu ska jag sänka medicindosen till hälften och sen ta nya prover. Så himla skönt. Rätt hjälp till rätt person utan krångel. Så smart!

 

Evighetssommaren

Sitter på tåget på väg hem. Jag, Olga o Fox har varit i Forshem och hälsat på hos Ditte. Badat i en sval Vänern. Mumsat bakelser på Hällekis Säteri. Ätit fantastiskt på Forshem Gästgiveri. Fått en efterlängtad dos Ditte. Och sovit som små barn med svala vindar in genom vidöppna fönster.

Ännu en lyckad Sverigetour denna både skrämmande men ändå ljuvliga sommar som jag längtar efter ska gå över i kall klar höst.

Torkan. Värmeböljan. Regnet som aldrig kom. Bränderna. Dammet. Bromsarna och de galna geringarna. De uteblivna ridturerna. Det döda gräset, de bruna löven. Natur i kris. Svettiga lakan. Klibbig babyhud. Rädslan för vätskebrist och värmeslag. Overksamheten. Känslan av att kokas inifrån.

Men också de ljumna nätterna. Sjöarna jag med begär kastat mig i och legat kvar länge i. Picknickar i skuggan. Fika under de dignande äppelträden. Inte ett moln. Att vakna till liv framåt midnatt och bli ett nattaktivt djur. Baden i havet. Sanden mellan tårna. Naken baby. Hud mot hud.

Nu är det nog.

Längtar efter höst, ylle, blöta löv, svamp och ridturer utan broms. Men just den här kommande veckan ska jag bara stanna upp och njuta varenda sekund av min Olga som åker till Kenya på ett utbytesår. Åh vad jag redan känner hur jag kommer att sakna henne så obarmhärtigt.

 

Minisemester

Steam Hotel i Västerås. Nu äntligen fick vi till det. Och det var precis lika bra som jag har hört.

Jag älskar hotellivet. I synnerhet när man lyckats skapa den där internationella lyxiga känslan. En stor inbjudande lobby där man hör människor prata olika språk. En glammig gärna murrig bar där det alltid är cocktail hour och det känns rökigt men ändå fräscht. Hotellrum med lyxiga krispiga lakan, högt i tak, inspirerande inredning, utsikt, härligt badrum. Lägg till ett fantastiskt spa och en restaurang med riktigt bra mat på översta våningen med utsikt över nånting sällan skådat. Är personalen dessutom serviceminded och trevlig så känner jag för att checka in forever.

Allt detta har Steam lyckats med! Som att kliva in på ett lyxhotell på Manhattan. Ville aldrig checka ut. Bara vara i den där lyxkänslan där tiden står still och allt kan hända. Hotellmagin. I Västerås.

 

Hjälp svenska bönder och djur i torkan

Värmen är kvävande. Sverige brinner. Och våra djur kommer inte att ha mat i vinter. Det är alltså hökatastrof bigtime. Vi har ju egen gård och tar eget hö till våra hästar. I år fick en förstaskörd som bara var hälften så stor som ett normalt år. Och med den här fortsatta stekvärmen lär det inte bli någon andra skörd heller. Vi har precis så att det räcker till våra egna djur, förutsatt att betet räcker september ut vilket är väldigt oklart i dagsläget. Som hästägare är jag medlem i en massa fodergrupper på Facebook och tonen där är nu panikartad. Och i lantbruksgrupperna är det ännu mer panikartat. Folk börjar importera från Lettland, Finland, Holland och Polen. Blir lurade, får skithö med stånds och annat skräp i. Priserna är uppe i det dubbla. Bönder måste slakta sina djurbestånd. Det är katastrof, tro mig! För att hjälpa bönderna och djuren:

  • Köp svenskt kött!
  • Om du har mark – träda eller vall – som inte är betad eller slagen: gå in på Foderhjälpen2018 på Facebook och erbjud din hjälp.
  • Har du hösilage, hö eller halm som du inte behöver, lägg ut i fodergrupper på Facebook.
  • Spara på vattnet. Grundvattennivåerna är rekordlåga.
  • Dansa regndanser, be till gudarna om regn och för guds skull: grilla inte. Fimpa inte i naturen. Håll inte på med eld överhuvudtaget.
 

Lösningen på sommarplågorna

I samarbete med Doktor24

Halva sommaren har gått och vi har peppar peppar varit friska. Sånär som ett svullet öga efter ett myggbett som Lo (varför är det alltid han som har mest otur???) fick när vi var på Utö. Jag hann panika upp mig lite där och började tänka katastroftankar à la allergisk reaktion, anafylatisk chock, koma, helvete… Men så kom jag på att jag ju har Doktor24-appen att rådfråga. Den här gången blev det ett videosamtal med en väldigt lugnande kompetent och mångårigt erfaren läkare som kunde konstatera att det inte var så allvarligt som jag befarade.

Himla smidigt, enkelt och tidsbesparande med digital vård. Kan inte förstå att man inte kommit på det tidigare. Vissa menar att de digitala tjänsterna utarmar landstingens ekonomi. Att folk ringer till läkarna i onödan och dränerar statskassan. Hos Doktor24 är det faktiskt lite tvärtom. Den digitala vårdguiden som man först möter i appen avgör nämligen om du verkligen behöver träffa en läkare (online eller på vårdcentral), eller om det räcker med egenvård i hemmet. De har liksom tagit ett helhetsgrepp på våra vårdbehov. För det säger ju sig själv att vissa åkommor behöver undersökas fysiskt, prover behöver ibland tas och blodtryck mätas. Därför är det ju sjukt smidigt att Doktor24 har samarbeten med flera vårdcentraler så att man kan boka en tid direkt í appen om nu det skulle behövas. Jag är ju ett stort fan av teknik som förenklar våra liv. Jag shoppar till exempel i stort sett allt på nätet, jag håller koll på mina barns läxor via nätet, jag handlar mat, och nu går jag alltså också till doktorn via nätet. Gå in här på Doktor 24 och kolla in deras tjänster!

 

Duktig morsa.

Hör mina pojkar skrika till varandra att de är dumma i huvudet. Några ”håll käften” slinker ur också. De sitter bredvid varandra framför varsin playstation och fightas i den virtuella världen. Ute skiner solen. Känner mig ungefär som världens sämsta morsa. Som bara låter dem sitta där framför skärmarna och svära åt varandra och vara uppe till alldeles för sent på nätterna eftersom att ”dygna” är det mest eftertraktade som existerar i deras barnavärld.

Men så tänker jag på Bruce Springsteen som fick vara uppe till 03.00 när han bara var 3 år. Det blev ju människa av honom också. Minst sagt. Och då känner jag mig som en medströmskärring som ens orkar bli upprörd över spelandet och uppesittandet. Så fundamentalt onödigt faktiskt. Det är ju ändå sommarlov. Låt ungarna leva lite bananas. Låt dem få spela sig slut i åtminstone en vecka. Fiska kan vi göra sen. Bygga koja också. Vi är lediga hela vägen fram till skolan börjar.

Får fajtas rätt mycket med den där ”duktig-morsa-borde”-tänket. Att inte gå in i det som alla andra tycker. Att barnen inte borde få spela våldsspel. Inte borde få glo på youtube. Inte älska Jocke och Jonna Lundell.  Inte I just want to be cool. Att skärmtiden dödar deras kreativitet. osv. osv.

För när jag tänker med min egen hjärna och orkar gå in på youtube och kolla in Jocke och Jonna och I just wan´t to be cool och alla DIY-videos som de kollar på och orkar sätta mig och testspela det där Fortnite som så många föräldrar menar är helt vidrigt för att det går ut på att döda varandra, då fattar jag att det är vi föräldrar som har moralpanik. Och jag inser att det inte är många som vet vad de snackar om. Att de bara håller med och rasar över något för att få framstå som duktiga morsor.

Jocke och Jonna Lundell är faktiskt riktigt fina förebilder för just pojkar tycker jag. Glädjen över kärlek, familj, ett litet kommande barn, djur och mycket känslor är precis vad pojkar av i dag behöver. Att min Lo vill visa mig en video där Jocke berättar om sin barndom hos vidriga fosterföräldrar föranledde ett av vårens finaste samtal med min 9-åring om varför vissa barn inte kan bo hos sina föräldrar, om att små barn måste få kärlek för att kunna bli bra människor.

Och fortnite är ju ett skitkul online spel med tecknade avatarer med jättefina outfits som – ja, jagar och ”dödar” varandra, precis som i vilken tävlingslek som helst. Som att klä ut sig i utklädningskläder och köra kull eller burken eller nån annan gammal hederlig barnlek som också går ut på att tillintetgöra varandra – men i ett tv-spel. Genast får vi stockkonservativ moralpanik och ska förbjuda och oroa oss och tro att barnen kommer att bli psykopater.

Sans och vett och frihet under ansvar. Och mycket, mycket kärlek. Det tror jag på. Och att tömma diskmaskinen varje dag, mata hundarna, ta upp sin egen tvätt och städa sitt rum.

Men svärandet och bråkandet vill jag ha slut på. Det stör idyllen. Även deras. Man ska vara schysst mot de man älskar. Inte svära åt dem!