Nu är hon hemma igen

Nu har min lillunge Olga äntligen äntrat svensk mark igen efter sina tre äventyrsveckor i Frankrike med EF. Trodde aldrig att jag skulle klara tre veckor utan henne, men jag fick ta och bita i hop och resan blev bland det bästa Olga har upplevt säger hon.

Himla bra grej det här med språkresor. För det första känns det så tryggt. Alltså, EF har dunderkoll på ungarna. Från incheckning på Arlanda hela vägen under de här tre veckorna som språkresan varade hem till ankomsthallen på Arlanda var de med och guidade och stöttade och fanns till för att lösa allt och svara på varenda liten fråga som kunde tänkas uppstå. För det andra är ju själva idéen med att ungen inkvarteras i en franskspråkig familj så sjukt smart. Tre veckor med ett annat språk GER automatisk träning utan egentlig ansträngning. Dessutom är det ju fantastiskt att få tränas i social kompetens och se hur andra familjer har det med regler och mat och umgänge. Olga älskade verkligen sin värdmamma och är välkommen att hälsa på precis när hon vill. För det tredje så är det ju helt klart sjukt mer effektivt att lära sig franska från franskspråkiga pedagoger tre timmar per dag och sen kunna gå raka spåret ut och fortsätta praktisera sina kunskaper in real life. För det fjärde så tränas man ju inte bara i ett språk, utan också och empati, medkänsla, förståelse, initiativförmåga, mod och tolerans på en sån här resa! Fantastiskt. Ångrar inte för en sekund att jag skickade iväg min älskling som nu är mer frankofil än typ Richard Wolff.

Så fort våra pojkar är gamla nog kommer de också få åka.

Vill ni också planera in en språkresa eller ett utbytesår till era ungar. Gå in på EF här och botanisera bland alla deras grymma destinationer och upplägg.

Nu väntar gymnasiet, skola för kidsen och nytt spralligt jobb för mig. Så pepp på hösten!!!!

 

Afghanistan

I går gav jag Katerina Janouch en utmaning. Jag bad henne åka till Afghanistan och metodiskt och med hjälp av experter på plats kartlägga hur farligt landet är för de unga som blir nekade asyl i Sverige, i stället för att sitta här i Stockholm och tro, tycka och skapa missvisande texter om saken. Jag erbjöd henne att göra ett journalistiskt uppdrag tillsammans med mig. Det var en rakt igenom ärlig inbjudan. Jag hade med största intresse velat gymma på de där gymmen och boka boende via airbnb som hon påstår är en garanti och symbol för att Kabul är ofarligt.  Jag vill förstå var Katerina får sin omvärldsuppfattning från. Vill förstå hennes motiv och intentioner. Kanske hade vi kunnat mötas på vissa plan.

Upprinnelsen till min inbjudan var Katerina Janouchs blogginlägg där hon ifrågasatte hur farligt det egentligen är i Afghanistan, implicit menar hon att ensamkommande barn (hon kallar dem män eftersom hon menar att de oftast ljuger om sin ålder) därifrån med rätta nekas asyl här eftersom Afghanistan inte är på långa vägar så farligt som svenska UD vill få det till. Här är ett utdrag ur hennes blogg:

”Bilden föreställde Dinamarca sittande på trappen på Medborgarplatsen, i glatt samspråk med ensamkommande på den långdragna manifestationer där man kräver att afghanska unga män (som gärna tituleras som barn av medier som är med i en ljuglek som historikerna lär använda som analys på hur man kan bluffa en hel befolkning) ska få stanna i Sverige trots att många av dem saknar asylskäl och har fått avslag ett flertal gånger. Istället för att återvända till Afghanistan som är långtifrån så osäkert som bland annat Dinamarca vill göra gällande, demonstrerar männen och kräver ”amnesti” från utvisningarna. Så sent som i november 2016 hade Aftonbladet ett resereportage om Afghanistan. Jag är ingen expert men alla intresserade kan läsa att det finns airbnb och gym och att landet moderniseras. Enligt norska UD är bara 2 av 34 provinser osäkra att vistas i. Med tanke på hur det skjuts och sprängs i Sverige numera kanske det rentav är tryggare på landet i Afghanistan än säg i Kista?”

Det här inlägget gjorde mig upprörd. Trött på ”alternativ sanning” och åsiktsbaserad journalistik. Trött på att Katerina Janouch ger sig ut för att skapa en journalistisk produkt (Katarina Magasin) där hon beskriver verkligheten som den ”egentligen” är. Trött på att hon bara hänvisar till källor som stärker hennes redan färdiga tes och väljer att utesluta svenska migrationsverkets egen bedömning, Amnestys bedömning, Human Rights Watchs bedömning av säkerhetsläget i Afghanistan.

Katerina Janouch avböjde min inbjudan. Hon gjorde sig lustig över mig och kallade mig mediakåt samt tramsig. Hon har bättre saker för sig än att åka till Afghanistan. Stefan Löfven borde åka i stället. Det säger allt om hennes ambitioner att verkligen ta reda på fakta.

 

Olgas äventyr

Tänk att min älskade lilla Olgis snart har varit på språkresa i Saint Raphael i snart tre veckor. Det är inte klokt vad länge hon har varit borta! Nästan outhärdligt länge. Men det tröstar att veta att hon verkar the time of her life på rivieran. Så bra grej det här med språkresa. Man borde själv åka i väg på nåt liknande. Otroligt utvecklande, roligt, spännande och lärorikt.

Olga bor alltså hos ett franskt par i pensionsåldern som inte kan många ord engelska. Hon delar värdfamilj med en norsk tjej, en tysk tjej och en spanjorska. Inte mycket svenska blir det. Typ bara engelska och franska. De bor 10 min från stranden och 10 min från skolan där de får franskalektioner 3 timmar varje dag. Jättebra pedagoger och lagom nivå rapporterar Olga. Ett stort plus är all god mat, och alla grymma utflykter som EF anordnar, Olga har fått beta av nästan varenda  hotspot på hela rivieran, Monaco, Grasse, Saint Tropez, Nice och Antibes. Ni som är sugna på mer information gå in på EF Sveriges hemsida här.

Avundsjuk på min egen unge är jag:-)

Fortsätt att läsa ”Olgas äventyr”

 

Att bli kär i en röst

Olika somrar har präglats av olika händelser, personer eller grejer för mig. Greklandssommaren, Mickesommaren (sommaren när jag blev kär i – ja just det – Micke, bilsommaren (när vi bilade runt i Europa), regnsommaren och hästsommaren. Den här sommaren kommer jag tveklöst att minnas som ljudboksommaren. Det mesta jag har gjort har jag gjort med ett par lurar och fantastisk läsning i öronen. Nu har jag nördat in mig på BookBeats teman. Ja ni läste rätt, BookBeat har fixat teman för oss rådvilla vilket har resulterat i att jag har lyssnat på böcker som jag kanske aldrig annars skulle ha hittat. Just nu är jag inne på temat ”Hjärtekrossad”. Och jag är kär i Bodil Malmstens röst och hennes fina fina lilla diktsamling ”Det här är hjärtat”. Bodils ord är mina favoritord. 

Ni som inte testat BookBeat, gå in här, skriv in rabattkoden sannalundell och få en helt gratis provmånad! Puss och varsågoda! 

I samarbete med BookBeat.

 

Gotland ändå

Fem dagar på kalkstensbumlingen i havet gör ändå mirakel med själen. Älskar älskar älskar dig lilla ö. I år blev det en kort visit men vi lyckades beta av allt som betyder nåt. Middag hos Johan på Furillen, dopp i kalkbrott, mys hos Ann i Valleviken, Bungenäs, tystnad och mobilskugga i fiskeboden, middag på Surfers hos Jonathan, dopp i havet och häng på hemliga stenstranden. Ända sen Iggy föddes har Gotland varit sommarviste för oss men när Stora Lundby kom in i bilden trodde jag i min enfald att Gotland inte behövdes längre… men det gör det. Ingen sommar utan Gotland som kidsen säger❤️

 

Ej avundsjuk på födande systrar i det här landet just nu

Inte mycket når fram till min hjärna i detta degigaste av degiga semesterlägen, men BB-krisen gör det. Nu får det fan vara nog. År efter år får vi höra om kvinnor som tvingas föda i bilar, i korridorer, i hissar, i diken. Barnmorskor som går på knäna på proppfulla förlossningsavdelningar. Kvinnor som inför sina förlossningar inte vet om det finns plats för dem på närmaste förlossningsavdelning. Kvinnor i fullt värkarbete som i panik får sitta i taxi till andra län för att få plats att föda. Kvinnor som inte hinner få epidural för att narkosläkaren var tvungen att prioritera ”viktigare” patienter. Kvinnor som skickas hem innan bara timmar efter att de fött på grund av platsbrist. Kvinnor som inte undersökts ordentligt efter sina förlossningar och sen går runt med dåligt läkta bristningar och ett sabbat sexliv resten av livet. 

Proppen gick för mig när jag läste ett blogginlägg av Wickan Ahlin som spreds på Facebook. Wickan har en sk riskgraviditet, vattnet har gått alldeles för tidigt, hennes tillstånd kräver ständig medicinsk övervakning och hennes bebis kommer troligtvis att födas många många veckor för tidigt. Hon har flyttats från Gävle sjukhus till Akademiska sjukhuset i Uppsala där hon trott att hon i trygghet skall kunna föda sin unge och få bästa tänkbara neonatalvård. Men nej. Icke. I semestertider finns tydligen inte tillräckligt många sjuksköterskor på neonatalen i Uppsala så Wickan har nu tvingats lägga sig i en helikopter och flyga till Finland där Sverige har hyrt in sig på vårdplatser. I Finland ligger hon på en isoleringsavdelning och får vård på främmande språk. I ett redan orostungt, utsatt och menatalt prövande läge slussas hon runt som boskap till ett annat land för att få föda sitt barn. Vad fan är det som pågår här??? Vad händer med vår förlossningsvård? 

Varför accepterar vi det här? Kanske för att vi under generationer av patriarkalt förtryck har fostrats till att barnafödande är något ”naturligt” som vi bara lite sådär i skymundan ska klara av med minsta möjliga vårdinsats. Ett nödvändigt ont. Vi har normaliserat att födande människohonor anses ”tåla” fler förflyttningar och otryggare,okända miljöer än vad som anses värdigt dräktiga kor och hästar. Vi har normaliserat att barnafödande per definition är ett enda stort lidande, både fysiskt och psykiskt, och att det bara är att ta sig igenom som livets värsta stålbad och inte blicka bakåt för belöningen är ju så fantastisk – en bebis! Jag tycker att det får vara slut på de här brutaliteterna nu. 

Den 20 augusti 13.00 hålls ARG JÄVLA RIKS-MARSCH MOT BB-KAOSET på initiativ av bästa Cissi Wallin och Emily Comeau Helsing i samarbete med Födelsevrålet; Sveriges enda brukarorganisation för födande innan, under och efter förlossningen. Marschen arrangeras runt om i flera städer och på många orter i vårt land. Sök på Facebook! 

Jag går fan längst fram i tåget. Är ni med mig? Jaaaa, såklart. 

 

Sommaren pågår

Mitten av juli och värmen är fortfarande inte här. Ni vet den där kvävande värmen som vi behöver för att palla mörkret sen. Tack och lov för Mallorca-trippen i början av juni. Får leva på den om inte högtrycket otippat drar in snart…

Har börjat komma in i en lunk där jag för första gången på mycket länge är helst avspänd. Vaknar på morgnarna och känner mig utsövd efter 8, i bland 9 timmars fin och mild sömn. M frågade i går om jag hade tagit en sömntablett för att mitt ansikte såg så avspänt ut. Det säger liksom allt om hur spänd jag har varit. Såg mig själv i spegeln och inser att min nyckelbenslinje är omformad av anspänning. Axlarna uppdragna. Halsen kortare. Jag behöver yoga. Och massage. 

Trött, trött trött. På ett bra sätt. Njuttrött. Som ett mätt lejon på savannen. Och jag inser att jag inte känt så sen mamma dog. Det är först nu som jag inte vaknar med kaninhjärta och en permanent klump i halsen. Först nu som jag inser hur hård den här sorgen varit mot min kropp. Sorgen sliter verkligen. Den sliter och drar och röjer med hela ens existens. 

Jag saknar fortfarande. Går fortfarande ner i källaren på ren instinkt då och då och sätter mig bland mammas kläder som ligger i en Ikeakasse och andas in hennes doft. Och så gråter jag och saknar och önskar att hon hade fått vara med en stund till. Men förlusten driver inte hela mig längre, det finns plats för livet nu. Mitt liv. Barnens liv. Jag kan skratta igen. Det trodde jag aldrig i mitten av mars. 

 

Roadtrip

Framme i Falsterbo! Hästar hästar hästar och Olga. Det kan inte bli bättre faktiskt!
Jag har aldrig i mitt liv tidigare gjort en sådan ”kort” bilresa till Skåne som i förrgår. Avståndet var naturligtvis lika stort som alltid men den här gången hade jag Joyce Carol Oates fantastiska ”Blonde” i öronen. Helt plötsligt längtar jag efter att köra bil igen, gärna långa distanser för boken är på 1000 sidor. Tack BookBeat för att ni har gett mig ett nytt sätt att resa! Nu får ni en helt gratis månad på BookBeat och kan också testa att ”läsa” samtidigt som ni kör. Gå in på BookBeat här, ange rabattkoden: sannalundell
Hoppas ni har en fin sommar.

 

Tävla med Purina PRO PLAN

Vi har fortsatt med Purina PRO PLAN och det är fortfarande lika populärt hos den här pojken. Inte barnet alltså, haha, vovven såklart. Moyo känns liksom helt balanserad. Kanske låter flummigt, men jag tror ni förstår vad jag menar. Pälsen glänser, han blir mätt, och magen är helt i form. Och framförallt kliar inget längre som sagt. Så skönt.
Det var roligt att så många av er också hade positiva erfarenheter av det här fodret. Därför har jag fixat en liten tävling för er! Gå in på Purina PRO PLAN och läs precis hur ni ska göra! Det går ut på något så enkelt som att ta en bild på din sötnos, tagga och sen har du chansen att vinna individuellt anpassat foder till just din vovve!

 

En annan del av Köping

Himlen är persikofärgad, ljungrosa och alldeles alldeles mumsig över Mälaren. Jag är i Kungsör. Bor i ett hyrt hus med brygga och altan precis vid vattnet. Somnade och vaknade till vågornas kluckande och har suttit i solen och tittat på måsarna hela dagen. Det är så fint här. Fint på så många platser i Sverige som man aldrig kommer till. Det är det bästa med mitt jobb och Mickes också för den delen, att vi får se Sverige o världen. Hålor som Gud glömde och pärlor som man blir kär i och vill tillbaka till. Hälsar på min man som hänger här som tårtgeneral i en månad. Barnen har varit här sedan i söndags och jag har varit ensam hemma några dagar. Har hunnit fixa massa junk som jag legat efter med. Älskar ”lediga” dagar att ägna åt att röja upp eftersläntrande att-göra-grejer. Men älskar lika mycket att packa weekend-bagen o komma hit.

Nu ska vi försöka kolla på Min pappa Tony Erdmann. Om tekniken bara vill vara med oss för en gångs skull. Apple TV och TriArt Film är inte alltid med oss om man säger så…