Tid för nässlor

Våren var mammas tid. Från mars till maj levde hon upp. Eldade i trädgården. Tog oss på vitsippepromenader. Skjutsade oss i skottkärror. Planterade tomater och anlade kryddland. Pekade på de blommande fruktträden med glädjetårar i ögonen och fick oss att se storheten i alltet. Dukade under äppelträden så att de föll blomsnö över oss och pannkakorna. Gullvivor i små vackra vaser överallt i huset. Hon ville möblera om, måla om, skaffa nytt, dammsuga bort det gamla. Pånyttfödelse. Och så var hon galen i nässlorna. Nässlor var ett undermedel som funkade mot allt i mammas värld. Så de skulle tas om hand. Skördas innan blomning och kokas soppa på. Den godaste soppan jag vet.

Här kommer receptet i år igen:

Barbros nässelsoppa

En liter nässlor

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

2 potatisar

1 stor morot

1 liter vatten

3 dl grädde

Riv potatis och morot. Hacka lök och vitlök. Släng ner allt i stor kastrull och fräs i smör. Förväll nässlorna som du finhackat. Sila de förvällda nässlorna och häll i dem i grönsaksfräset. På med vatten och smula i buljongen. Koka tills du känner att potatis och morot är mjuka. I med grädde, salt/peppar och gärna lite Sambal Badjak. Mixa. Servera och njut med kokta ägghalvor i vackra tallrikar under en blommande hägg. Obs. Viktigt med den blommande häggen.

 

Utbrytardrottningen

Jippie, nu har jag ridit första gången efter förlossningen. Kändes så jävla jävla härligt. Galopperade till och med ett varv:-)))) Min sjuka foglossning försvann verkligen så fort Fox föddes. Trodde aldrig det skulle gå så fort. Känner mig generellt helt återställd på ett mirakulöst sätt efter den här förlossningen. Mådde ju inte jättetopp under graviditeten om en säger så. Den tog verkligen på min kropp. Ont i höfterna, tung, svårt med syresättning, svårt med sköldkörteln, svårt med spänningar överallt. Och så nu är allt som vanligt igen. Kroppen är verkligen fantastisk!

Min lillhäst verkar fasligt uttråkad nu när jag inte kunnat träna henne på några veckor. Hennes respekt för el är = noll. Hennes respekt för trästaket likaså. Hon rymmer i parti o minut. Pressar sig ut genom eltrådar och plaststolp. Skiter fullständigt i de små elstötarna. Trocklar sig genom spjälorna i staketet som en akrobat och vips står hon utanför hagen och kompisarna står häpet och glor och undrar hur hon vågar!!! Så typiskt quartrar. Modiga, självständiga och smarta. Ger du dem ingen uppgift så hittar dem på en själva! Love them!!!

Odågan Shiloh❤️

 

Den livsfarliga stressen

Nu vill jag berätta om något som är viktigt för mig och med din hjälp kan vi rädda människor från onödigt lidande.

När jag fick en utmattningsdepression 2007 hade jag absolut noll koll på hur farligt stress faktiskt är. Jag hade levt som om jag var odödlig, okrossbar och kunde hugga i hur mycket som helst när som helst och hur som helst. Jag slarvade med sömn, mat och återhämtning på alla plan. Trodde liksom att jag skulle prestera mig genom livet. Sen brakade allt. Rätt in i väggen med huvudet före. Jag har fortfarande kvar rester av min utmattning trots att det var nästan 9 år sedan nu. Jag är mer stresskänslig än förut, blir väldigt trött när jag träffat folk i stora sammanhang, är ljudkänslig och måste leva lite som Skalman med mat- och sovklocka för att må bra. Det är en sorg för mig att jag lät det gå så långt, samtidigt är jag glad att min kropp satte stopp  innan det blev ännu värre.

Dessvärre var jag nog inte ensam om att gå runt i den här okunskapen om vad stress gör med oss. Vi lever i ett samhälle där prestationer värderas högt och det är så lätt att dras med i hetsen kring det perfekta livet. Vi får inte lära oss om stress och psykisk ohälsa på samma sätt som vi får lära oss om kroppsliga krämpor, vilket egentligen är helt sjukt.  I vårt samhälle är allt som rör psyket och själen fortfarande så skam- och tabubelagt.

Ska det få fortsätta vara så? Nej! Nu har Hjärnfonden bestämt sig för att ändra på det här! Hjärnfonden är den enda ideella organisationen som stödjer forskning för hela hjärnan och nu behöver de vår hjälp. De vill ge oss kunskap och sätta stopp för den farliga stressen. Skicka ordet ”stress” i ett sms till 72901 för att vara med i Hjärnfondens upprop mot den farliga stressen.

Titta gärna på deras film här:

 

Har en fråga till Gud

Varför gjorde du människornas mjölk fetare på natten? Väldigt svår ekvation att få ihop eftersom vi verkar vara däggdjur som behöver lång och sammanhållen sömn för att funka optimalt…

Lilla Fox är ett lugnt och nöjt barn. Men. Typ varannan natt kör ha ett matrace utan dess like. Han vill snutta en gång i timmen. I dvalatillstånd, men ändå äta. Klunkar i sig, somnar om, vaknar gör matminen ger i från sig ett litet knorrande, klunkar i sig och somnar om. Om och om igen. Och det gör ju minst sagt nätterna lite upphackade. Jag vaknar med känslan av att ha blivit överkörd av en ångvält ungefär… Varannan natt sover han dock ut. Big time. I förgår sov han mellan 22.00 och 04.30 och jag kände mig som en nyponros på morgonen.

Överkörd av en ångvält 04.45

Och det här med att sova på dagarna låter ju så bra, men när sommaren exploderar utanför så vill en ju bara plantera blommor, borsta hästar, gräva upp ett potatisland, plantera blomkålsfrön och annat härligt. Svårt att lägga sig i soffan och somna när man är fullt i gång.

Jag försöker ta dagen som den kommer ändå.  Försöker tillåta mig skälv att skita i rutiner, skita i att hålla samma ”standard” i hemmet och dra ner på tempot och låta allt gå lite långsammare.

Igår var vi på BVC. Lillungen har passerat sin födelsevikt och vuxit enligt kurva. Han är inget fan av att bli avklädd, vägd och mätt. Men det kan man ju helt förstå. Vem gillar det?

Efter Anna Wahlgren-dokumentärerna har jag läst om Barnaboken igen. För att se om det verkligen stämmer som det hävdats i den häftiga debatten de senaste veckorna: att AW förespråkar ett strikt mat- och sovschema a la Dr Spock för nyfödda och att hon tycker att man ska låta bebisar skrika sig till sömns? Nej, nej, nej det stämmer INTE. Kan inte förstå hur man kan hävda nåt sånt ens. Det är så pinsamt när debattörer och offentliga personer tycker till om saker som de uppenbarligen inte har nån koll på. Det borde väl ändå vara regel numero uno innan man kastar sig in i debatten: Läs bokjävlen innan du hävdar vad som står i den. För att inte bli tillintetgjord av någon som har läst? Eller hur är folk funtade egentligen?

För er som undrar så menar AW liksom alla andra som följer forskning och framsteg att nyfödda själva ska få sätta agendan för mat och sömn, men att man när barnet är ungefär en månad kan börja urskilja ett mönster som man kan förstärka för att dagarna för alla i familjen ska bli lite mer förutsägbara. Inte så tokigt tycker jag… Snarare jätteskönt för alla inblandade inklusive bebisen. Att de flesta människor, barn som gamla, gillar rutiner är ju inget nytt eller kontroversiellt alls.

Och det här med att sova hela natten i egen säng har jag funderat mycket på. Jag tror att vi är olika. Jag har haft alla mina barn i sängen till de blivit 6-7 år. Vi har samsovit och jag har aldrig störts av sparkar, mardrömmar eller snodda täcken. Jag själv samsov med min mamma till jag också blev 7-8 år. Jag var en samsovare som barn och blev en samsovarmamma. Jag sover å andra sidan som en stock genom världskrig typ. Förutom när små nyfödda vill äta förstås…Det är väl enda gången i livet som jag sover med ena ögat halvöppet…

Men. Jag inser att det finns de som inte är som jag. De sömnstörda. De som inte kan somna om när de blivit väckta. De som helst sover utan biljud av andra människor. De som vaknar av minsta benspark, som behöver sitt täcke själva och som inte pallar att få sina nätter upphackade. De mår såklart bäst av att ha småttingar i egen säng. Och då är AW´s metod inte ett dugg brutal eller hemsk. Hon vill absolut inte att bebisar ska skrika sig till sömns och sen ”ge upp” (som Alex Schulman hävdade i hans och Sigges podd) Femminutersmetoden är nåt helt annat som inte har med AW att göra.

Det enda jag har väldigt svårt för beträffande AW är att hon så envist håller fast vid att det små ska sova på mage. Trots att Plötslig Spädbarnsdöd bevisligen är kopplat till magläge…Hon vägrar ge med sig här och ändra sin metod…Det förstår jag bara inte.

Med detta sagt vill jag uppmana alla som läser böcker om barnuppfostran: Ta till dig det du vill och låt resten vara. Spädbarn är ett outforskat fält. Och vi har föräldraskapet i oss instinktivt. Vi måste inte lära oss att bli mammor. Däremot lär vi oss att bli mammor av vår kultur.

 

Barnäktenskap

Som ni vet är jag ganska restriktiv med att göra samarbeten. Men när PLAN Sverige hörde av sig så var det en självklarhet att berätta om deras viktiga arbete. PLAN är en barnrättsorganisation som är verksam i 75 länder. De utgår från FN’s barnkonvention och jobbar på gräsrotsnivå direkt med barnen, deras familjer och lokala beslutsfattare. Plan International arbetar för de mest utsatta barnen och har särskilt fokus på jämställdhet och flickors lika villkor. Och det är just jämställdhetsperspektivet som gör PLAN extra bra tycker jag.

När jag var upp hos PLAN Sverige så berättade att ett av deras fokusområden är att stoppa barnäktenskap. Jag hade ingen aning om att det runt om i världen finns det 650 miljoner flickor och kvinnor som gift sig innan de fyllt 18 år. En tredjedel av dem giftes bort redan innan de fyllt 15. Barnäktenskap innebär såklart många risker och flickorna får mindre möjligheter att bestämma över sina liv och egna kroppar och på längre sikt svårt att ta sig ur fattigdom.

De här flickornasliv begränsas till att bli någons fru, hembiträde och arbetskraft. De föder ofta barn när de själva är barn och tvingas gå igenom både graviditet och förlossning utan att deras kroppar är fysiskt mogna för det. Det innebär såklart stora risker, väldigt många flickor och bebisar dör vid förlossningen. Så otroligt sorgligt och fullständigt onödigt.

PLAN jobbar på flera nivåer för att stoppa barnäktenskap. Först och främst stärker de flickor genom att ge dem möjlighet till ökad kunskap om sina rättigheter och ger dem möjligheter att säkra sina egna inkomster. Plan International arbetar också för att minska det sociala tryck som får familjer att gifta bort sina döttrar i låg ålder. De involverar pojkar, flickor, män och kvinnor, religiösa, politiska och traditionella ledare för att förändra attityder och beteenden. En annan viktig del är att påverka beslutsfattare att införa, stärka och implementera lagar mot barnäktenskap.

På global nivå arbetar de dessutom för att internationella institutioner ska uppmärksamma barnäktenskap och andra skadliga sedvänjor och hålla länder som bryter mot internationella överenskommelser ansvariga.

Gå in här och bli flickafadder i dag så hjälper du till i kampen för världens flickors rätt till en rättvis värld!

 

Två veckor och sommaren är här

Nu är pojken två veckor. 14 dagar och ändå känns han så självklar här. Som om han alltid har funnits hos oss. Han blir mer och mer vaken nu för varje dag som går. Han tittar förundrat och förvånat på oss i några minuter mellan amningarna för att sen duna in i drömmarnas värld igen. Hittills har han sovit rätt ok på nätterna. Somnar vid 22.00 och vaknar 03.30 och sen vaknar han typ varannan timme till 8.30.

I natt var dock en djävulsk natt. Han låg som en sugpropp i stort sett mellan 24.00 o 05.00. Maratonamning. Måste vara en liten tillväxtperiod…

I går fyllde Iggy 12.00 och vi hade kalas på sommarens första dag. Magnolian blommade, våra bästa vänner var här och vi frossade i pizza o tårta. På Iggys födelsedag är det baske mig alltid sol. Kan inte minnas att det regnat en enda sjätte maj sedan han föddes…

 

Flickor i världen

I samarbete med Plan International Sverige:

Två miljoner flickor under 15 år föder barn varje år. Graviditet och förlossning är den vanligaste dödsorsaken för flickor under 15 år. Det är så hisnande att jag vill gråta.

Tre miljoner flickor könsstympas varje år. Dagligen tvingas flickor sluta skolan för att bli någons barnfru. När flickor gifts bort så tidigt så väntar ett liv utan egen förmåga att försörja sig.

Plan International Sverige vill utrota barnäktenskap, se till att flickor får äga rätten till sina egna kroppar, att de får växa upp utan att utsättas för våld och sexuella övergrepp och de kämpar för att flickor får fortsätta gå i skolan. Det är egentligen en enkel ekvation: för varje extra år i skolan ökar en flickas framtida inkomst. En utbildad flicka har större valmöjlighet och bidrar till att ta hela samhällen ur fattigdom. En utbildad flicka gifter sig senare och föder förre men friskare barn!

Självklart är jag flickafadder! Bli det du också och stötta Plans kamp för att utbilda, påverka och på djupet förändra flickors levnadsvillkor över hela världen! Klicka här och bidra till en rättvisare värld!

 

Att ha världens minsta näsa och vara lite förkyld

Lillungen är förkyld. Snorar och nyser med de minsta näsborrarna. Sköljer med koksalt men när han ligger ner bli han snabbt täppt igen.

En vecka har gått sen han kom till oss och hittills har han nog sovit 80 procent av sitt liv. Resterande 20 procent har han legat klistrad vid bröstet. Sugpropp. Men för varje dag som går har han fler vakna stunder när han studerar oss med den där kloka kloka blicken. Direkt från universums mittpunkt. Från Gud.

Känslorna är som prins Daniel så fint uttryckte det ”all over the place”. Så innerligt tacksam att jag får vara med om en bebis igen. Samtidigt så nostalgisk över att mina stora barn är så stora och att det känns som att tiden har gått alldeles för fort. Har jag verkligen njutit allt jag kan av dem? Eller har jag jobbat för mycket? Stressat runt? Missat deras barndom? Tiden alltså. Tänker mycket på mamma också förstås. Allt som är vackert, stort, magiskt och viktigt ackompanjeras av ett mollackord sen hon dog. Och över det kan jag bli så förtvivlat förbannad. Att hon inte är med.

Sett färdigt dokumentärerna om Anna Wahlgren nu. Fantastiska förstås. Vilken människa. Vilken egensinnig, intelligent, stark, ovanlig och bestämd person. Osvensk skulle man kunna säga. Komplex. Men reaktionerna efter dokumentärerna förstår jag mig inte på. Att folk i det här landet har såna jävla problem med att tänka i två led. Att det liksom alltid måste bildas två och bara två läger. Ett för – och då måsten man älska ALLT med Anna Wahlgren, metoderna hon förespråkar, alla hennes livsval och alla hennes åsikter. Och med det kommer också ifrågasättandet av Felicia Feldt, Annas dotter som ju skrev en bok om sin allt annat än harmoniska uppväxt. Pro-Annalägret vill mena att Annas dotter troligtvis har överdrivit sin mammas tillkortakommanden och hennes vittnesmål ses som ett elakt straff. I dokumentärerna får vi höra flera väninnor försvara sin kompis och förklara att Annas barn var synnerligen vältaliga, harmoniska och fina. Som om att det vore ett bevis på att föräldraskapet är oklanderligt. Då har man lite noll koll på dysfunktionella familjer tänker jag. Själva grundförutsättningen för den dysfunktionella familjen är att hålla fasad, att skapa lojalitet inåt och att inte visa hur man verkligen känner.

Och så har vi emot-lägret där hela Anna Wahlgrens värv ska krossas. Hon är en sjuk, störd, galen kvinna som aldrig borde ha blivit mamma. Hennes metoder är lika med barnmisshandel. Hennes Barnaboken skulle aldrig fått givits ut. Stackars stackars barn som fått växa upp med en häxa. Typ.

Var är nyanserna? Var är kapaciteten att ta in att en människa är en ocean. Varför inte låta en kvinna vara komplex. Låta en människa vara både ond OCH god. Låta en förälder vara både bra och dålig. Det fina med Wahlgren är ju just det – att hon är en storslagen människa med stora brister men också extraordinära talanger. Med stor omsorg och kärlek men också egna behov, egna demoner och sorger. Om allt detta har hon aldrig hymlat. De finaste texterna i barnaboken är just de där små vackra bekännelserna, de där sidorna där Anna lägger fram hjärtat på ett fat och berättar att alla misslyckas i bland, alla gör fel, alla har brister och att det är ok. Vi gör alla så gott vi kan. Och det är gott nog. Jag älskar Barnaboken men jag avskyr Annas sömnmetoder.

Felicia Feldts bok Felicia Försvann älskade jag också. En modig, ärlig och otroligt viktig berättelse för oss som vuxit upp med knasmorsor. Med de oroliga. De trasiga. För det är inte alltid lätt att ha en sån mor. Förtvivlat jävla jättevidrigt i bland. Man kan älska och hata samtidigt. Tycka att somligt var fantastiskt och annat oförlåtligt. En människa är inte så simpel att hon kan reduceras till att vara bara det ena eller det andra.

 

Tänk att mens kan ställa till det så

I samarbete med Plan Sverige.

Att mens är skam- och tabubelagt över hela världen är ett faktum. Vi kanske har kommit en bit på vägen här i Sverige när Liv Strömqvist ägnar ett helt sommarprat åt mens, men – hey – mensen är fortfarande blå i reklamen och nån mens-emoji ser vi inte röken av. Mensstigmat ligger fortfarande som en tung våt filt över världen.

I hela världen möts flickor av föreställningar om mens som något fult, farligt, smutsigt och skamfullt, vilket stigmatiserar flickor som har mens. Inom vissa kulturer, exempelvis i Nepal, får menstruerande flickor och kvinnor inte vistas i hemmet eller röra vid mat på grund av föreställningen att den då ska ruttna.

Hundratals miljoner flickor och kvinnor saknar möjlighet att sköta sin hygien på ett bra sätt under mensen. Var tredje skola saknar säkra och bra toaletter och i låginkomstländer har inte ens hälften av skolorna toaletter. Därför väljer många flickor att stanna hemma när de har mens och missar viktiga skoldagar. Skolresultaten påverkas och flickor nekas sin rätt till en god utbildning.

Om ni vill ge mig en push-present: Bli flickafadder hos Plan Sverige här!

Plan Sverige satsar nämligen lite extra på flickors rättigheter. De arbetar på flera sätt för att tillgodose flickors behov kopplade till mens, bland annat för fler säkra skoltoaletter som går att låsa ordentligt. Likaså ska flickor och kvinnor ha säkra möjligheter att gå på toaletten även vid naturkatastrofer eller om de är på flykt. De arbetar också för ökad tillgång till mensskydd och för att alla barn ska ha kunskap om hur kroppen fungerar och tillgång till god sexualundervisning.

Så himla himla viktigt tycker jag!

 

I bubblan

Min älskling bara sover och sover medan våren exploderar utanför. Jag är parkerad i en soffa med te och olika snacks och betar av dokumentärer.

Avicii: True Stories. Vilken pojke. Vilket öde. Så otroligt sorgligt att det slutade som det gjorde. Sänder kärlek och styrka till de som stod honom närmast. Inget liv ska behöva sluta så.

Nu är jag inne på Anna Wahlgren – hela Sveriges mamma. Välgjort och spännande om denna karismatiska och kontroversiella kvinna. Man får såna otroliga flashbacks av barndomens 80-tal när man ser den. Och så kommer jag i håg min egen nitiska läsning av Annas författarskap när jag fick Olga som vilsen 21-åring.

Jag se klart båda delarna sen kommer jag med en utförlig rapport!

Vill passa på att älska ny teknik.

Mathem har levererat mat inför hela helgen och lilla roboten Irobot sköter städet och Ipaden står som sagt för underhållningen. Det lider ingen nöd på mig:-)