Roadtrip

Framme i Falsterbo! Hästar hästar hästar och Olga. Det kan inte bli bättre faktiskt!
Jag har aldrig i mitt liv tidigare gjort en sådan ”kort” bilresa till Skåne som i förrgår. Avståndet var naturligtvis lika stort som alltid men den här gången hade jag Joyce Carol Oates fantastiska ”Blonde” i öronen. Helt plötsligt längtar jag efter att köra bil igen, gärna långa distanser för boken är på 1000 sidor. Tack BookBeat för att ni har gett mig ett nytt sätt att resa! Nu får ni en helt gratis månad på BookBeat och kan också testa att ”läsa” samtidigt som ni kör. Gå in på BookBeat här, ange rabattkoden: sannalundell
Hoppas ni har en fin sommar.

 

Tävla med Purina PRO PLAN

Vi har fortsatt med Purina PRO PLAN och det är fortfarande lika populärt hos den här pojken. Inte barnet alltså, haha, vovven såklart. Moyo känns liksom helt balanserad. Kanske låter flummigt, men jag tror ni förstår vad jag menar. Pälsen glänser, han blir mätt, och magen är helt i form. Och framförallt kliar inget längre som sagt. Så skönt.
Det var roligt att så många av er också hade positiva erfarenheter av det här fodret. Därför har jag fixat en liten tävling för er! Gå in på Purina PRO PLAN och läs precis hur ni ska göra! Det går ut på något så enkelt som att ta en bild på din sötnos, tagga och sen har du chansen att vinna individuellt anpassat foder till just din vovve!

 

En annan del av Köping

Himlen är persikofärgad, ljungrosa och alldeles alldeles mumsig över Mälaren. Jag är i Kungsör. Bor i ett hyrt hus med brygga och altan precis vid vattnet. Somnade och vaknade till vågornas kluckande och har suttit i solen och tittat på måsarna hela dagen. Det är så fint här. Fint på så många platser i Sverige som man aldrig kommer till. Det är det bästa med mitt jobb och Mickes också för den delen, att vi får se Sverige o världen. Hålor som Gud glömde och pärlor som man blir kär i och vill tillbaka till. Hälsar på min man som hänger här som tårtgeneral i en månad. Barnen har varit här sedan i söndags och jag har varit ensam hemma några dagar. Har hunnit fixa massa junk som jag legat efter med. Älskar ”lediga” dagar att ägna åt att röja upp eftersläntrande att-göra-grejer. Men älskar lika mycket att packa weekend-bagen o komma hit.

Nu ska vi försöka kolla på Min pappa Tony Erdmann. Om tekniken bara vill vara med oss för en gångs skull. Apple TV och TriArt Film är inte alltid med oss om man säger så…

 

Sommar=läsning

Ni vet när man nästan sörjer att man läst sista sidan i en bok som låtit en vistas i ett helt nytt universum. Man har lärt känna nya människor som man älskar, besökt platser man inte visste fanns, känt känslor man behövde få känna.  Det är nästan den härligaste jag vet. Att bara helt gå in i, bokstavligen slukas av en författares ord. Mäktigt. Ledighet för mig handlar mycket om litteratur. Men så vill jag ju så mycket annat också. Plantera och fixa i mina trädgårdsland, bygga en ny hage till hästarna, gå långa promenader med hundarna, måla om staket, bygga hönshus och sticka färdigt min tröja. Nu kan jag göra allt på samma gång. Slukas av böcker i öronen och SAMTIDIGT vara en praktisk hantverkare. Älskar teknik. Det vet ni! BookBeat ger er nu en helt gratis månad av boklyssnande. In på min kampanjsida skriv in rabattkoden sannalundell och njut litteraturens helande kraft! 

 

Fångest och babyboom på samma dag

I går var dagen som rörde sig mellan himmel och helvete.

Fan. Hästar alltså. Min älskade Guldis har fått ett återfall i fång. Orkar jag mer olycka och lidande nu? Svar: nej. Men det gör man ju. Man får bryta ihop och tycka att livet är orättvist och skit och helvete och så får man resa sig, borsta av sig, och väcka den där lilla gnistan av hopp och greppa tag i den och tänka att nu jävlar, nu ska hon bli frisk igen. Precis som förra gången. Fånghelvetet ska läka ut precis lika fint som förra gången. Till och med bättre ska hästkraken bli.

Den här gången var jag snabbare och fattade att det var fång på gång vid de allra första symptomen. Hon blev snubblig. Inte halt, men snubblig och lite seg. Kände att hon ömsom hade lite puls och var lite småvarm för att nästa dag var helt kall och fin igen. Ställde in henne och ringde vår veterinär Marianne som snabbt kom ut och såg i framförallt vändningarna att det var en fångkänning. Ninna ställdes in på box i tjock spånbädd och fick Metacam i 10 dagar och i går fick vi åka in och röntga och bilderna visade en marginell rotation på bägge fram, inget bak. Grät en skvätt, men drog ändå en lättnadens suck och tackade gud för att vi upptäckte det så tidigt. Drabbades ändå av skuld för att jag slarvat i år. Ninna har ju varit helt fräsch i tre år nu och det beror på att jag varit extremt noga under vårsäsongen. Tagit ut henne från gräshagarna och låtit henne gå i skogshage ända fram till i juli och sen har hon betats in extremt långsamt och kunnat gå på bete i augusti och september och i lösdrift hela vintern. I år har gräset blivit extremt kraftigt eftersom det var kallt och till och med frost på nätterna länge och sen när värmen kom så bara exploderade det. Bara det lilla gräs som vuxit upp i lösdriftshagen har räck för att sätta i gång fången hos Ninna.

Det fina med gårdagen var att vi körde Faith till Justa seminstation och hennes äggblåsa var 4,2 cm vilket betyder att hon var redo att insemineras med den vackra hingsten halvblodshingsten Zafferano i dag:-)))) Om vi har tur så får Faith ett litet guldföl nästa år. Jippi!!!! I morse skickade Marianne den här bilden:

 

Hitta rätt i foderdjungeln

Jag är verkligen restriktiv med samarbeten och vill alltid testa innan jag rekommenderar er något. Gillar jag inte produkten eller tjänsten så blir det inget.

Det har varit lite av en kamp att hitta rätt foder till vår Rhodesian Ridgeback-pojke Moyo så när Purina bad mig testa deras foder PRO PLAN Large Adult – OPTIDIGEST, så gav jag det en chans. De flesta foder vi provat är helt enkelt inte tillräckliga för honom. Han håller inte vikten om vi inte dubbeldoserar. Ett annat problem är att han lätt får utslag av vissa foder. Särskilt dem med mycket protein i, vilket krånglar till det eftersom Whoopie vår Jack Russell mår allra bäst av just foder med mycket protein och utan spannmål.

Efter en månad på Purinas foder är jag glatt överraskad. För Moyo är det nog en liten revolution av välmående. Han blir nöjd, snygg och ingenting kliar eller skaver. Magen är i toppform och framförallt blir älsklingen MÄTT. Han är en stor vovve. En hungrig vovve. Alltså vrålhungrig a la kasta i sig käk som en utsvulten vildhund.

Det som är bra med Purinas foder är att det finns så många olika sorter för olika behov. Det har liksom slagit mig förrän nu att stora raser behöver en annan sammansättning av näringsämnen i sitt foder! Gå gärna in på deras hemsida här för att läsa mer om hur de utvecklar sitt foder! Det här fodret fortsätter vi med!

 

Mallorca

En vecka i medelhavsvärmen. En vecka i apelsinriket. Att tanka värme. Och sol. Nu är vi redo för svensk sommar. Nu kan det både få regna o blåsa svalt utan att jag kommer att känna mig berövad.

Den här gången hyrde vi ett hus i Soller, den lilla vackra staden med den fina katedralen och det lilla tåget. Och helt ärligt så var det inte den bästa lösningen för två ganska trötta mammor med många barn. Ann fick agera chaufför i stort sett halva dagarna när vi insåg att den lilla fina spårvagnen ner till stranden var svindyr att åka med. Inga barnpriser här inte. Vi hade ingen pool och 35 grader i skuggan kräver då havsbad. Mycket åkande alltså. Men också härligt för en historievurmande person som jag. Soller är som en liten sekelskiftesdröm nämligen. En intakt söt lite stad där allt är vackert.
Fortsätt att läsa ”Mallorca”

 

30 grader i Berlin

Älsklingen Olga och jag är i Berlin. Livet är randigt. Just nu en vacker regnbåge. Håkan Hellström sjöng för oss på den pyttelilla teatern Heimathafen i lördags. Tillsammans med 800 andra überpeppade dansade vi sönder natten och ramlade hem sen hesa och lyckliga. Saliga i ordets rätta bemärkelse. Musik – en nåd för oss sorgsna.  I går vandrade vi genom ett 30-gradigt Berlin. Såg muren. Såg Nefirtits byst. Gick under lindarna i Tiergarten. Såg porten till Babylon. Gick på loppis. Åt österikisk brunch i en hemlig trädgård. Hamnade på jamaikansk strandfest. Såg par dansa pardans vid flodens kaj. Mindes allt det mörka som hänt den här staden. En av de finaste helgerna i år.

 

Randigt liv

Nästan en månad sedan jag var här.

Sorgen är randig sa någon. Och det är den. Eller sorgen är som karga öar av smärta. Som tur är finns havet där som lindring, som bomull och sockervadd mellan öarna. För när man stiger i land i sorgen så attackeras själen av tusen nålar. Tusen eldar. Tusen smockor i solarplexus. Tusen obesvarade frågor. Skuld och ånger. Tusen brännande tårar. Tusen kvävda andetag. Varför, varför, varför. Varför inte. Om jag bara hade. Och saknaden. Som river, sliter, och vill ha tillbaka det som inte går att få.

Så har jag seglat runt den senaste månaden. I försenad sorg. Någon kallade den komplicerad. Det är nog så. Den är komplicerad för mig.  Som en vilsen sjöman som är helt jävla obekväm på båt, men ändå inte alls vill stiga i land i sorgen. Kraschat in den i alla fall och tagit mig vidare ut på öppet hav, sett horisonten och sen kraschat in i den igen. Upp och ner. Bra dagar och dåliga. In och ut ur sorgefanskapet.

Sorgdagarna vill jag bara fly från. Min kropp vill fly. Packa väskan och vara i rörelse. Arbeta hårt. Bli svettig. Boka upp mig, lova bort mig, skingra känslorna. Vill vara upptagen av nya intryck. Nya idéer. Nya ansikten. Aldrig har jag längtat bort så intensivt som nu. Vill vara någon annan än hon som saknar. Något annat än skadat gods.

Men så kraschar jag in i den  – sorgen. Den tar sig förbi mina försvar. Och så tvingas jag vandra runt där i det karga, vassa, obarmhärtiga.

Första tiden efter mammas död var så full av chock avlöst av praktiskt fixande med begravning, bouppteckning, tömning av lägenhet samtidigt som jag ville finnas för barnen. Ville finnas för dem som ett ankare av något slag.

Så min riktiga, avgrundsdjupa förtvivlan kom nu, som ett försenat brev. När allt annat är vackert, fullt av liv och ljus.

 

Och så kom dagen då jag är trippelaktuell i etern!

I kväll smäller det. Jag premiärprogramleder Karlavagnen i SR P4. Åh, vad fint om ni vill lyssna i kväll och ringa in och snacka med mig!

Och så släpps ett helt fantastiskt avsnitt av Fyllepodden då vi gästas av drömpersonen, ledarutvecklaren och författaren Mia Törnblom. Hör henne berätta om sitt tidigare missbruk och hur svårt hon haft att förlåta sig själv. Mia berättar även om sitt arbete med kulturminister Alice Bah Kuhnke och svenska damlandslaget i fotboll. Vill ni veta hur det kan gå till när ett beroende tar över, lyssna på det här ärliga, öppna och fantastiskt lärorika samtalet.

Sist men inte minst ska alla ni hästälskare inte behöva gå tomlyssnade ur denna dag. I dag släpps det sjätte avsnittet av Veterinärpodden och i dag  geggar jag och Marianne Lindsjöö in oss i ett riktigt vidrigt ämne: parasiter. Maskar, larver, gnätter, ägg. Fy och tvi. Men ändå så sjukt viktigt att hålla koll på. Visste ni att maskstammarna (äckligt ord, jag vet!!!) håller på att bli resistenta mot avmaskningsmedel? Det kräver nya metoder och goda förberedelser så att vi kan förebygga och skapa parasitfria miljöer för våra hästar. In och lyssna och äcklas eller njut!