Härliga samtal

– I samarbete med Fuelbox –

Hemma från La France och jag måste bara tipsa er om en omvälvande grej som vi testade under resan: Fuelbox. Låt mig säga såhär, jag är (nästan) glad att det regnade sex av åtta dagar på vår semester på grund av den här lilla boxen! Vi testade parboxen och vi hade framförallt väldigt väldigt roligt när vi drog korten. Och så blev vi stolta över varandra, kände vi-känslor och i bland blev vi till och med lite generade. Vi bestämde innan att vi inte fick avbryta varandra och inte bli sura, haha! Mina favvokategorier är definitivt Minfält och Mina, dina och våra.

När man har känt varandra länge och umgås hela tiden så ligger samtalen mycket i nuet och snurrar kring vardagen och det praktiska. Man löser saker, planerar, fixar och fattar beslut och fokuserar på att få i hop livet.

Med Fuelbox får man lite hjälp att bryta den vanan och börja prata med varandra som man gjorde alldeles i början när man lärde känna varandra. När man ville veta allt. Gräva fram den där skatten till människa som man precis hade hittat. Man var som en galen journalist som ställde frågor om gamla mostrar, om barndomen, om favoritböcker och hatmusik, om framtidsdrömmar, sorger, besvikelser, älsklingsmusik och ömma tår.

Sen tror man att man har stenkoll och vet allt om de man älskar. Men det är ju en illusion såklart. För människor ör outtömliga och föränderliga.

Man behöver fråga varandra viktiga frågor under hela livet.

För att se varandra ur nya perspektiv. Känna det kittlande med att man inte vet allt. Bli nyfiken och nykär.

Fuelbox finns både för par, vänner o familj. Så himla bra julklapp!

Gå in på Fuelbox och beställ i dag. Knappa in koden Sanna så får du 15 % i rabatt!

 

Och så kom solen och lyckan med den

Det sprack upp tillslut. Och vi blev som törstiga ökenvandrare. Kastade oss ut på altanen, drog av oss kläderna och liksom sög i oss ljuset och värmen. Bara svennebananas som gör så. Suger i oss ljus.

I övrigt:

Sett Making a murderer. Säsong 2. Beroendeframkallande. Kathlyn Zellner är min nya idol. Vill bara se henne timme ut o timme in lösa mordfall, testa bevisning, få fångar friade. Vilken jävla människa alltså! Halleluja!

Shoppat drömkappa från Maje. Älskar Maje. Älskar grönt. Älskar kvalitet. Ull.

Varit i Mougins. Kollat in Picassos hus. Tänt ljus för mamma. Var jag än kommer, vad jag än äter, mamma borde varit med. Alltid tomrum i själen när något känns extra mysigt. Hon fattas mig. Har fortfarande en känsla av att vara amputerad.

Varit i Antibes. Ätit Moules, sett barn o man bada, gått på tivoli. Kollat båtar, glittrande hav.

Ätit tarteletter. Milles feuilles. Croissanter. Pain au chocolate. Sjungit sockrets, smörets och vetemjölets lov.

Gått vidare på temat ostar. Hittat mina drömmars ostbutik.

 

Rapport från ett regn

Vi är i Cannes. Firar höstlov och ser regn vräka ner i bukten och vågor slå upp på Croisetten. Alltså episkt regn. Så mycket regn att en fem meters springtur mellan ytterdörr och bil innebär en häftig dusch. Att bli dyngsur.

Men vi njuter på ändå. Av att göra ingenting. Bara äta franska bakverk, mumsa tryffel, sova när bejbyn sover, läsa lite, scroll le internet, bli uttråkad, dra ner på stan o glo på folk under paraplyer, äta mer bakelser, titta på sjuka vågor, vackra väskor, vackra kläder, drömma om att bli en fransk chic Madame med oklanderlig stil, målade naglar och chaneldräkt, bli tokig på franska servitörer som tror att de äger världen, tänka på Picasso, tiden, tiden som flytt, tiden innan ryssen och cashen dominerade le Croisette, tiden då konsten och den goda smaken var allt. Eat, sleep, dream, repeat. Och så några varv i karusellen förstås!

 

Sov gott!

Jotex var ju här på Stora Lundby och fixade julfint. Samtidigt passade vi på att göra i ordning vårt gästrum. Stora Lundby är en oas för oss. Direkt när man kör uppför allén och kommer in på gårdsplan sänker sig lugnet och man hamnar lite som i en egen värld där inget stör. De stora ekarna vaggar en till ro och man vaknar till fåglarnas kvitter.

Jag vill att våra gäster ska känna som att de tar in på hotell när de kommer till oss. Massor av fluffiga kuddar, härliga färger, och en helt egen liten relaxavdelning där man kan sitta och läsa och mysa! Jotex har ett helt fantastiskt sovrumssortiment och jättefina möbler. Sänggavlar, lakan, överkast, kuddar, sängbord och lampor till riktigt bra priser.

Resultatet blev helt amazing om jag får säga det själv. Vill flytta in här själv på jullovet. Ta en paus från alla ungar, sova i cirka 100 år och bara vakna i den här fluffdrömmen och sen ägna dagarna åt att ligga och läsa och äta julgodis och sen sova lite till.  Galet mysigt ju.

Vill du också fixa fint? Med koden LUNDELL20 får du 20% på hela ordern (ej rea) fram till den 4/11-2018. Gå in på Jotex och julbotanisera!

Sänggaveln heter Charleston och är min favorit bland Jotex sänggavlar!
Fåtöljen heter Venice. En gul dröm! Mattan i ull är full av rosor och heter Mulini. Det lilla marmorbordet heter Idaho.
En dagbädd som heter Carmel. Perfekt som extrasäng på natten.
Julstjärnor. En kan inte sätta upp för många. En kan inte få nog av dem! Maya är tredimensionell, av papper och alldeles alldeles underbar.
 

Rekordet bland risiga nätter

Har ju skrutit en del om mitt sovbarn. Att han sover så mycket och så bra och hej och hå. Tjena! Nu är det andra bananer som gäller. Vakna ca en gång i timmen och ha bunga bunga-party. Tutte duger ej för att somna om lite fint. Nej, det ska lekas:-(. Umgås:-(. 00.25. 03.30. 05.50. Herregud. Må denna 6-månaders fas passera fort!

Tre nätter och jag är ett vrak i kroppen. Vaknade med ett rött öga o nån slags allergikänning.

 

Häst häst häst

Har sån otrolig nytändning på hästarna. Vill bara rida, rida, träna och hänga med älsklingarna.

Förra året tänkte jag ärligt både en och två gånger att det här med hästarna kanske ändå inte var värt det. Ninna fick sitt andra fånganfall förra sommaren. Hela förra året var alltså en ända lång väntan på få henne hel och frisk. Olga började drömma om ett utbytesår i Nairobi i Kenya och jag tänkte att utan Olga i stallet så faller liksom hälften av det roliga bort. Och så toppades allt det här av att jag blev gravid och med det kom sjuk foglossning, hypotyreos som gjorde mig orkeslös och svag i kroppen och oförmögen att ens tänka häst och på det blev jag erbjuden en massa roliga arbetstillfällen som  jag inte kunde tacka nej till. Ändå köpte jag en liten ettåring mitt i den här dippen. För att jag i mitt förstånd vet att hästarna gör mig frisk. De ger mig energi. De får mig att vilja kliva upp på morgonen hur jävligt livet ens känns i övrigt. They are my totemanimals. Så på ren överlevnadsinstinkt mitt i min värsta hästdipp någonsin så klickade fingrarna in mig på hästen och jag hittade lilla Shiloh som jag bara inte kunde motstå och så köpte jag henne på impuls.

Och så föddes Fox, min foglossning försvann i ett nafs, jag blev hög på livet av lycka och Ninna blev – peppar peppar – helt återställd. Och jag längtade efter att få sitta på hästryggen igen. Ridning är det roligaste jag vet – i min ryggrad vet jag ju det. Bortsett från riktigt fina mänskliga möten förstås. Men just känslan av att få andas och röra sig tillsammans med hästar gör mig hög på oklart vilket hormon, men troligtvis oxytocin i en perfekt blandning med adrenalin.  Och nu vill jag bara träna träna träna. Har blivit så himla inspirerad av att spela in den här fina serien under hösten. Fått så mycket insikter och nya tankar om hästars otroliga kommunikativa förmåga. Sett människor som verkligen har helt unika förmågor att få sina hästar med på noterna. Som att jag har öppnat en helt ny dörr till något som alltid har funnits men som jag inte har hittat. Och jag vill fortsätta skapa hästparadiset på vår gård. Utöka lösdriften. Bygga ytterligare en till ligghall, skapa ett system som gör att vi kan alternera hagar på ett smidigare sätt och göra det så bekvämt och skönt som möjligt för oss människor.

MVH High on horses<3

 

Smygstartar julen lite…

Jag älskar ju julen. Har alltid gjort. Hela hösten längtar jag efter att få gå i en Bullerby-värld av tindrande ljus, doftande hyacinter, sprakande eld, extra god mat, julmusik (vet att jag är galen, men ÄLSKAR julmusik!!!), olika sorters samkväm och upphöjt mys. Jag är en sån obotlig julromantiker och älskar att förvandla vårt hem och trädgård till ett julparadis med ljusslingor, ärvda tomtar, granris, speciella kuddfodral och dukar som bara åker fram i december.
Därför var det så extra roligt att Jotex hörde av sig och undrade om jag ville göra ett juligt samarbete. Vi har sedan tidigare sammetsgardiner och sänggavlar från Jotex som är så himla snygga så efter en snabb titt på deras hemsida(länk) där jag hittade så mycket härliga möbler och julsaker så jag tackade jag ja direkt. 
Förra veckan kom Paulina och Ivet från Jotex upp hit med en lastbil full av möbler, porslin, julpynt och ett hav av hyacinter och amaryllis och tillsammans skapade vi ren julmagi. Det blev sååååå fint. Kan inte vänta på att december ska komma så att jag får ha glöggfest i vårt uterum som blev så här:
Stolarna!!!! Rippats heter dem och kostar bara 1798 kr för 2-pack.
Ljusstaken Gull, min favvo i hela Jotex sortiment för tillfället! Det vita porslinet heter Sand och det gröna Terragona. Så fint!
Är inte den här fåtöljen så himla fin??? Och så älskar jag att den heter Montauk för det får mig att tänka på min älsklingsserie The Affair.
Moyo, min Moyo! Extra nöjd över att fåtöljen Montauk ackompanjeras av en stooor puff!
Vill du också smygstarta julförberedelserna? Nu har Jotex en kampanj där du får 20 % på hela din order, även möbler och mattor (ej rea) tom 2018-11-04. Gå in här! Glöm inte att knappa in koden LUNDELL20
 

Om jag inte får rida så blir jag tokig

Så skrek jag häromdagen till min man. För så det är det. Söndagar är helig riddag. Inget får rubba det för mig har jag bestämt. Det gynnar alla att jag får rida. Så därför har vi bestämt oss för att ta in hjälp.
Att hitta barnvakt är nästan som att leta nål i en höstack. I iallafall om man heter Sanna och har svårartad valångest:-) Jag tror inte att jag är ensam om att inte palla med alla val som måste göras hela tiden i livet. Det är för fanken ett heltidsjobb att bara välja, projektleda, besluta och avtala allt som har med barnen att göra. Därför har jag bestämt mig för att i möjligaste mån låta andra – proffs – hjälpa mig i djungeln av valmöjligheter där ute! Eftersom jag har börjat jobba lite smått och Micke spelar Den inbillade sjuke ihöst, så måste vi ha några timmars hjälp med barnpassning varje vecka. När jag blev erbjuden att testa Nanny.nu, en agentur som gör hela rekryteringsprocessen åt en, så sa jag alltså såklart JA.
Det enda jag behövde göra var att prata med Nanny.nu’s rekryterare Rebecka som ställde några frågor gällande våra behov, sen dröjde det inte många dagar innan hon återkom med några kandidater som vi fick träffa. Nanny.nu sköter fakturering, utbildar barnvakterna i Hjärt- och lungräddning, kollar deras referenser, CV´n och betyg. Det som återstår är ett personligt möte för att se att ens unge ”klickar” med barnvakten. Så nu är supergulliga Johanna ute och rullar en sovande Fox i vagnen när jag rider och förbereder mig för nästa reportageresa. Gud vad jag älskar att effektivisera. Att livet blir enklare. Sånt går jag i gång på. Och att få mms från Johanna med bild på en supernöjd liten baby:-)
Och jag har precis upplevt himmelriket på hästryggen och blivit en bättre och gladare människa!
 

Ny vecka

Måndag och två av tre pojkar är slagna av förkylning, en är gnällig av tänder (tror jag) och jag är låg.

Mammasorg. Hon fyllde 68 år i himlen i går. Vi tog bilen in till stan, gick över bron till Skeppsholmen, allt var gult, krispigt, varmt och vackert. Ja, Stockholm var vackrast i världen. Mötte brorsan och hans dotter på Moderna Muséet. Försökte fira och göra sånt mamma brukade göra med oss. Visade barnen Dali’s Wilhelm Tells gåta. Och geten med bildäcket och färgen. Berättade om Picasso. Om Andy Warhol. Garvade åt att barnen tyckte att det var precis lika tråkigt som jag tyckte när jag var liten.

Men sen kom vi hem och cement hade bosatt sig i mig. Allt kändes bara meningslöst. Tungt och trist. Skymningen i lila kändes inte ens vacker, bara som att nån hade rånat mig och snott ljuset. Och idag har jag fortfarande cement i huvudet. Tung och grå känns dagen, hur mycket naturen ens gör sig till för att försöka muntra upp mig.

Jag har sån stark längtan efter att vara i mammas rum, göra sånt jag brukade göra med henne. Vill omfamnas av hennes energier. Och inbillar mig att jag kan det nu 1,5 år efter att hon dog. Men varje gång slås jag av att det inte bara är den goda, varma saknaden och hennes närvaro som finns där. I hennes rum bor fortfarande sorgen. Den vidunderliga sorgen som river och sliter. Som drar ner och ställer frågor jag aldrig får svar på.

Jag undrar när jag har sörjt klart. Jag undrar när det som påminner om mamma bara ska få göra mig glad. För jag vill inte bli en sån som undviker allt som påminner om mamma. Vill inte bli en bladvändare. Vill inte exkludera mamma helt ur livet för att jag inte pallar sorgen.

 

Chefens menskalender

Hannah o Amanda vill lyfta menstabut och ha öppen menskalender så att de kan specialbehandla sina anställda beroende på var i cykeln de befinner sig. Typ.

Lisa Magnusson rasar över detta och tycker att det är ett genomsjukt förslag.

Jag håller med alla för en gångs skull.

Är helt för att vi måste lyfta kvinnors månatliga hormonella variationer. För sin egen skull bör man lära sig sin cykel. Önskar så att jag hade lärt mig min tidigare. Fattat vad PMS är för just mig. Vad ägglossningen gör med just mig. Vad postmens gör med mitt psyke.

Men. Och där kom det, menet, JAG vill hålla koll på min cykel. JAG vill ta hand om mitt ibland hormonella humör. Vill att hänsyn ska visas på MIN inrådan. Vill inte att nån annan jävel ska bedöma mitt mående. I synnerhet inte en chef eller överordnad. För alla kvinnor påverkas ju olika av hormoner. Och vad är egentligen normalmående? En spansk antropolog som jag glömt namnet på , vände på den gängse uppfattningen att PMS skulle vara ett avvikande helvetstillstånd. Hon menade tvärtom, när vi har PMS ser vi världen som den verkligen är. Vi upplever könsmaksordningens orättvisor, ser mäns överordning, känner de ovälkomna blickarna, de störande systemen. Utan östrogenglittriga filter. För östrogenboosten gör oss medgörliga, överseende intill dumhet och falskt positiva till allt skit en kan komma på. Det är samhällets enormt snäva kvinnoram som gör att vi bara känner oss ok i det där veckolånga fönstret precis efter mens. Sen blir vi för kåta o självständiga när ägglossningen slår till och kallas galna. Och sen kommer PMS’en o då ser vi för klart och anses bithiga o dumma i huvudet.

Helt klart intressant tanke. In PMS – you will find the truth. Kanske.

För övrigt har inte alla kvinnor mens. Gravida, ammande, p-pillerknaprande, p-stav, p-ring, hormonspiral, klimakteriet, och de utan livmoder. Och män har också varierande hormoncykler.

Lär känna dig själv bättre. Det är mitt råd. Lär dina barn att lära känna sina kroppar. Älska sina kroppar och sina hormoner.